Meijerberg, A. W. Nilsson, Svenssän, Hedlund, Otterström, Stendahl Kr Jöns Olsson; i utskottet n:o 2 för behandling af frågor rörande fattigvården: hrr Norrby, P. Andersson, P. O. Eriksson, Falkman, Liljenmark, P. Pettersson och Chenon; i utskottet n:o 3, ang. presterskapets befordringslöneoch tjenstgöringsförhållanden: hrr Rosenqvist, Dofsen, Kolmodin, Jonas Jonasson, L. Pehrsson, Kallstenius och Fredriksson ; i utskottet n:o 4, ang. jagt, fiske och sjöfart: hrr Widell, Åstrand, Sv. Hansson, L. O. Larsson, ladOla Månsson och And. Pehrsson från Ualand. i utskottet n:o 5, för frågor rörande uppbörd och. exekutionsväsendet: hrr Ölin, N. Andersson, P. Nilsson i Råby, P. Persson i Höle, P. Jonsson, Staaff och D. Danielsson; i utskottet n:o 6, för behandling af alla öfriga till tillfälliga utskot hänvisade motioner: hrr L Dan, Andersson, Lindevall, N. Nilsson, Ljuslin Wigardt, Arvidsson och Bergman. Hr Nils Larsson protesterade i Andra kamma. ren mot hr von Troils i ett föregående plenum lemnade uppgift att det vore han, som i egenskap a ordförande i kommunallagskomiten hufvudsakliger uppsatt eller redigerat kommunallagarre. Hr Nils Larson, som icke varit närvarande då hr von Troil fällde nämnde yttrande, protesterade icke så mycket för sin skull som för en annan komitcledamots och för sekreterarens. Hr von Troil genmälte att hans yttrande afgifvits, emedan han på intet sätt velat undandraga sig det klander, som under diskussionen i rikt mått drabat kommunalförfattningarne. Arbetet hade vanligen tillgått så, att ordföranden framlag. förslag till lydelse af de särskilda paragraferna hvilka förslag sedan flera gånger ändrades. Några paragrafer (angående bevillningen) hade hi Nils Larson redigerat. Hr Gumaelius, såsom den andre af kommunalkomitens ledamöter i kammar en, ville tillkännagifva, att hvarje paragraf af kommunallagarne blef så mycket kalfatrad i komitn, att det vore omöjligt att angifva någon viss ledamot såsom deras författare, då hvar och en under disskussionen lemnade sina bidrag till deras redaktion Då ingen viss person, enligt talarens åsigt, kunde påstås vara författare, kunde och borde derföre icke heller någon af ledamöterna företrädesvis eller mer än de andre drabbas af klandret, a hvilket hvar och en, äfven talaren, nog finge upp. bära sin del.