(Fr. Hand.-Tidn:ns korresp.) Gesle den 3 Fehruari 1868. Den innevarande vintern synes för denna ort komma att aflöpa betydligt lyckligare, än utsigterna mot slutet af förra året gåfvo vid handen. För detta oväntadt lyckliga förhållande hafva vi att tacka flera samverkande orsaker, såsom den, sedan det nya årets ingång, ovanligt blida och sör ortens hufvudnäringar goda vintern; tillgäng på litsmedel, hvilkas priser, med undantag af brödfödan, ej blifvit, såsom det befarades, stegrade mycket öfver de vanliga, men i främsta rummet, och serskildt hvad Gefle stad beträffar, de bättre lottade klassernas och medlemmarnes raskt vidtagna åtgärder att, så mycket ske kunnat, öppna tillfällen till arbete och gerom matinrättningar förskaffa sund och närande såda till billigt pris åt sådane arbetare, som ej vilja tigga, men hvilkas arbetsförtjenst är otillräcklig att till vanliga priser anskaffa tillräckliga lismedel. Bland de mest nödställde, arbetslöse och sjuklige har föda kostnadsfritt utdelats. Att välgörenheten, när den utföres på ett klokt sätt, så att den äfven har för ögonen att väcka och höja arbetarens moral och sjelfkänsla, medförer i dubbelt afseende sin belöning för gitvaren, har äfven här visats. Innan matinrättningarne kommo till stånd, kringvandrade skaror af bettlande i staden från hus till hus. Detta tiggeri har betydligt aftagit, och jag kan tillägga, att ett hyggligt och sedligt uppförande har blifvit synbart mera än förr hos flertalet bland arbetarebefolkningen. Hvarken den ordinarie fattigvården, eller de af enskild välgörenhet tillkomna matinrättningarne kunde ensamma hafva åstadkommit en sådan verkan; det verksammaste biträdet har lemnats af Fruntimmers-tillsyningsföreningen. Denna förening, som utgör en af nutidens vackraste företeelser och visar, hvad godt den ädla och högsinta qvinnan kan uträtta, när hon praktiskt uppfattat Kristi bud om kärleken till nästan, är för närvarande verksam att åstadkomma ytterligare behöfliga medel, synnerligast för att afhjelya den mera tysta och skygga nöden. En tilldragelse af ovanligare art har här timat och väckt stort uppseende, så att den flera dagar och ännu utgör allmänna samtalsämnet. Ehuru den redan genom tidningarne på platsen är eder bekant, bör jag i korthet vidröra densamma. En arbetare vid namn Skoglund hade på öppen auktion efter f. d. lotsålderman Giiltzau, som flyttat till sin son i Stockholm, inropat ett litet skrin, innehållande diverse. Före skrinets utropande undersöktes detsamma af herr Giältzaus son, och skrinet med dess innehåll utbjöds utan alla förbehåll. Inroparen aflägsnade sig med skrinet, och när han närmare undersökte dess innehåll, fann han der 200 rdr rmt i tjugo tioriksdalerssedlar. Tankarne må nu vara delade om Skoglunds moraliska rätt att anse dessa penningar såsom sin egendom; juridiskt synes hans rätt vara obestridlig. Hvad den moraliska rätten angår, anse många, att arbetaren Skoglund här hade icke mera att förebrå sig, än de förnämare börsspekulanter, som i ett drag kunna af andras egendom vinna en hel liten förmögenhet och anse detta ganska lofligt och dertill så beröm för sina lyckade spekulationer. Så lärer äfven Skoglund betraktat sitt inköp; såsom ett bevis på mannens ärlighet och att han ansåg skrinets innehåll obestridhgt tillhöra sig, bör påpekas, att han ingalunda gjorde någon hemlighet af tyndet. Ehuru ingen visshet förefanns om den ursprunglige egaren till dessa penningar, som lågo väl gömda under ett papper, hvilket slöt tätt till sidorna vid skrinets botten, och ehuru hr Gältzau, som ej visste om desamma, möjligen kunde erhållit dem på samma sätt som nu Skoglund, så blef den sednare antastad på ett så brutalt sätt af polismakten, att denna tycktes alldeles hafva förgätit sin värdighet såsom handhafvare af lagen och, för exemplets skull, förtjenade en allvarlig näpst. Förloppet af den hehandling polisen lät Skoglund undergå för att aftvinga honom penningsumman behöfver jag ej anföra, lå Gefletidningarne omständligt redogjort rför. Icke kan det lända till ursäkt, ————