omöjligen kan uppstå hos en löntagare. Dessa personers egna fördelar skulle tvinga dem att ej onödigt använda biträden, och säkert är, att hvad en enda man, drifven af egna fördelar, uträttar, det göra ej fyra, hur nitiska de än äro, af blotta pligtkänslan, äfven när de uppbära en dryg, ehuru för dem vanligen otillräcklig, lön. Befordringssystemet, hvad de högre platserna angår, är sådant, att följden blifvit, det tjensteplatserna, åtminstone de mer indrägtiga, betraktas som pensionsplatser, och jernvägen synes vara på väg att bli en pensionsanstalt. — I stället för detta befordringssätt bör endast dugligheten i en lägre grad bli befordringsvilkoret för ernående af en högre befattning. — Till trafikchefsplatserna äro intelligenta affärsmän särdeles lämpliga. Godstrafiken och persontrafiken äro för närvarande sammanblandade på ett sätt, som är olämpligt för dem båda och som föranleder större kostnader än nödigt. — Genom studier af utrikes trafikförhållanden har man kommit till den åsigt, att franska systemet är det bästa, hvarför dess efterföljd hos oss är att förorda. Vi föreslå derför, att godstrafiken skiljes från persontrafiken; ty gods behöfver ej fortskaffas med nu bruklig hastighet, hvarigenom forslandet blir för kostsamt. Ordnas deremot godstrafiken som i Frankrike, så kan för samma pris, som nu, fyrdubbelt mera gods forslas, och således taxan nedsättas till 1, af hvad den nu är. Godstågen böra ha en hastighet af en mil i timmen under tågets gång. Derigenom kan större last påläggas. Genom långsammare gång slitas hvarken skenor eller vagnar så mycket, och under det långsamma körandet behöfver jemförelsevis ett obetydligt antal tjenstepersonal och bromsare medfölja. Dertill kommer, att ju billigare godset kan forslas, desto mera gods försändes. Erfarenheten har i Frankrike visat, att sedan jernvägarnes taxor nedsattes till !, emot hvad de förut voro, det just varit på godstrafiken, som de största inkomsterna indragits. I Sverge är det tvärtom. — Bränslebesparingen vid långsam gång är ganska betydlig, hvilket enhvar ångbåtsbefälhafvare bäst kan upplysa. Ixad kostar ej sista knopen? Jo, så mycket både i slitning och bränsle, att fartyg, som kunna göra t. ex. 16 knop, sällan uppdrifvas till mer än 11, just emedan en större hastighet förorsakar en mångdubbelt större kostnad. — Man borde i Sverge blott ha en sorts persontrafik, snälltågens, men denna ordnad på bästa sätt, att ej andra än de oundgängligaste reseffekter på persontägen finge medföras och att alla mindre nödiga persedlar sändas dagen förut eller efteråt med godstågen. — På lokomotivföraren beror hela den trafikerande allmänhetens säkerhet, dess väl och ve. Dessa personer behandlas emellertid som drängar, jemförelsevis mot trafikens öfriga tjenstepersonal. Det är ett kändt förhållande, att dessa män, sem få slita ondt och uppbära hela klimatets bitterhet och iföljd deraf ådraga sig en tidig sjuklighet eller död, och som derjemte ha den större bildning, mekanici vanligen ega framför andra arbetare, äro de mest vanlottade inom hela kåren.