Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och bämd,) Af Sophie Bolander. Under det tysta lefnadssätt, som tillfölje af redan anförda orsaker herrskade vid hofvet, sökte grefvinnan Platen att hålla sällskapslifvet uppe och samlade i sin salong den spridda krets, som annars skulle trånat af ledsnad och sysslolöshet. På bestämda dagar stodo hennes dörrar öppna. Det var en efterhärmning af de furstliga cour-aftnarne och i rika och praktfulla anordningar föga eftergifvande dem. Kurfursten underlät aldrig att låna dem glansen af sin närvaro. Emellertid hade Königsmark hittills icke besökt dem, då den tanken hos honom uppstod, att hans närvaro der skulle bidraga till missledandet af de gissningar, hvilka han befarade skulle föranledas af hans tätare besök hos prinsessan, helst hennes egen sorglöshet i det afseendet tycktes tilltaga i samma mån, som hennes hopp stärktes att innan kort kunna tysta förtalets tungor. Han lät alltså införa sig hos grefvinnan och visade sig der för första gången aftonen efter det anförda samtalet med kurfursten. Grefvinnan förmådde knappast dölja den glädje hans åsyn väckte. Han uppbjöd hela sin älskvärdhet för att röka för hennes egenkärlek och stämma henne till försoning för den likgiltighet hon hade att förebrå honom. Intet bemödande kunde lyckas honom lättare. Den slöja af köld, hvarunder grefvinnan sökte dölja sina känslor, var af en så genomsigtig natur att den omöjligen kunde bedraga någon. Denna qvinna, så öfvad i konsten att förställa sig, lät förråda sig af sitt eget hjerta. Knappast någon kunde undgå att bemärka det inflytande Königsmarks närvaro hade på henne, och en och annan hviskning vexlades i hemlighet mellan gäterna. Sjelfve kurfursten bemärkte hennes sällsamt uppdrifna stämning och oroliga väsende och frågade henne halft skämtande om grefve Königsmark dertill var orsaken? — NaturTR Lo Rs oo An