tänk hvilket val han på detta sätt haftkföor I Rosn, Rosin, Rosell, Rosander, Rosenius, Rosenlöf, Rosenqvist, Rosengren, Rosenstam, Roser blad. Men må man säga hvad som helst härom, i dessa namn ligga dock mera eller mindre en smak för det välklingande, ehuru ofta öfverdrifven. Jemför man dem med de tyska, skola de alltid taga lofven. Man kan icke läsa en tysk namnförteckning, utan att stöta på sådana, hvilka troligen först användts på skämt, men hvilka vederbörande sedan med ,,gelassenheit ha vant sig vid och gifvit sina barn i arf. Sådana äro t. ex. Bube, Schreivogel, Vielohren, Witzkopf, Kussmaul, Schäflein, Liebesel m. fl. De äro just icke så trefliga att bära, alla dessa. En förunderligt liten grad af sjelfkänsla skall man hafva för att t. ex. heta: hr Knabe. hr Gesell, Fräulein Jungling och Frau v. Kerl. — Men en ännu större kräfves dock för att dela namn med djur sådana som: Ochs, Kuh, Kalb, Schaf, Hammel, Gans, Huhn, Hahn, Hahn-Hahn, ja till och med Kapaun! — och dock äro alla dessa familjenamn. Några sådana motsvarigheter hafva vi dock också i svenskan. Man kan i Tyskland på scenen träffa på en fröken Rättika och på paraden en kapten Surkål. Det är annars förvånande huru många namn matsalen har levererat till de tyska dopsedlarne, och det är icke alltid läckerheter. Så har man Weissbrot, Schmeerbrot, (v.) Butter, Saurhering, Speck och Wurst. Också de särskilda myntsorterna älskar man till den grad, att man uppkallar barn efter dem, som efter andra kära bortgångna. Det finns samiljer af den mest olika valör: Kreuzer. Heller, Schilling, Zweimark, Fronthaler m. fil. Med klädesplagg är det samma fall: här träffar man en fröken Lederhose, der en författare, som heter Liebrock, en fru Stiefel, en student Mutze. Ja äfven redskaper och möbelstumpar uppnå den äran att gå på två ben: Knieriem och Tischbein. Som djupsinniga tänkare hafva tyskarne äfven fallit på att personifiera begrepp i sina barn. Det finnes en familj som heter Schönheit; tänk hvad det måtte vara roligt att vara dotter till en sådan pappa och vara stryk ful! Man kan väl förstå att folk kan finna sin beräkning vid att kalla sig: Ehrlich, Schneeweiss, men hvarföre en man vill bära en stämpel som Eitel, Vaul, det blir svårare att fatta. En af de mest betecknande yttringar af den tyska egendomligheten äro dock namn, som härleda sig från ett lekamligt lyte. Sådana namn som Langbein, Kurzhals, Grosskopf, Breitkopf, Schmalfuss m. fl. finnas. Också imperativiskt-moraliserande namn påträffas i tyskan: Bleibtreu, Kenngott, Glaubrecht, Lebrecht o. a. Jemförda med. dessa kunna vi alltså vara belåtna. Ole Bull i Amerika. En i Chikago bosatt norrman skrifver till norska Aftenbladet om Ole Bulls uppträdande derstädes: ,Bull hitkom för 14 dagar sedan, viss om framgång, men det går med honom som allt här i Amerika: lik dagsländan måste han begagna ögonblicket, här är ingenting att bygga på. Den 6 och 7 Jan. skulle Ole Bull ge konserter i en nyuppbyggd lokal: Farwell Hall. Från hans agents sida var allt gjordt för att göra hans uppträdande här i Amerika så storartadt som möjligt; utan det duger det heller icke här i landet, och allt lofvade att han skulle göra den största lycka. Lokalen var utstyrd på det praktfullaste, Viträdet godt och salen full af åhörare. En flygel, värd 1,500 dollars, hade blifvit honom lånad till begagnande; men plötsligt och oväntad kommer olyckan. Morgonen efter den första konserten nedbrann hela huset, den dyrbara flygeln och en stor del af orkesterns instrumenter till ett värde af 600 dollars. Eldsvådan uppkom strax innan repetitionen skulle börja, kl. half tio på förmiddagen. Det var en svår olycka för Bull, då han haft stora utgifter för aftenen och naturligtvis måste ersätta förlusten af instrumenterna och många andra lånade eller hyrda saker. Han har dock ej förlorat sina egna instrumenter, hvilka för honom skulle varit oersättliga. Den annonserade konserten måste han nu gifva i en annan mindre lämplig lokal. En talrik publik hade äfven här infunnit sig, men Bull var så nervös efter den olycka, som träffat honom på förmiddagen, att då han stod och spelade ,,Seterjentens Söndag och en klämtning från ett kyrktorn i närheten förkunnade att elden åter var lös, han öfverfölls af en så häftig darrning, att han måste afbryta spelet och lemna estraden. Chikago Tribune, stadens förnämsta tidning, innehåller i sitt nummer för den 7 Januari en i de amplaste leford affattad anmälan af båda konserterna. Lördagen den 4 på aftonen gåfvo de i Chikago bosatta norrmännen sin berömde landsman en serenad. Sedan en tredje konsert blifvit gifven i Chikago, skulle Ole Bull göra en resa till åtskilliga städer i Jowa och Wisconsin, från hvilka han väntades tillbaka till Chikago i slutet af månaden. mn 17 A A 12