or Blandade ämnen. Äktenskapens aftagande i England. Det är icke blott från Frankrike man förnimmer, att äktenskapens antal i förhållande till befolkningen allt mer minskas — detta emedan männen, såsom det försäkras, icke våga gifta sig at fruktan för ekonomisk ruin eller äktenskaplig otrohet. Från England förljudes samma klagan. En korrespondent till ,,Augsb. allg. Zeit. skrifver härom bland annat: ,Icke blott de lägsta, utan äfven de högsta samhällsklasserna hafva förlorat smaken för äkta ståndet. Nödrop i detta afseende från den förnäma stadsdelen Belgravia, hvilka årligen återkomma och vanligen uppstämmas i Times af ,,flera matrenor, ,en bekymrad moder eller till och med af ,,en lady, ljuda nu i en ledande artikel i Morning Post, Jen eleganta verldens tidning par excellence. Denna artikel innehåller några intressanta statistiska upplysningar. Antalet qvinnor, som i följd ät den rådande missproportionen mellan de båda könen i England och Wales under alla omständigheter måste förblifva ogifta, uppgår till 3å 400,000. Dessa arma äro offer för en rym naturlag, och dem kan således ingen hjelpa. Åhalet qvinnor, som faktiskt äro ogifta, öfverstiger 1!, million, och af dessa äro 1,230,000 i blomman och kraften af sin qvinlighet och endast omkring 300,000 på grund af ålder eller sjuklighet hänvisade till ,,öfverblifna kartan. Då nu årligen ungefär flera flickor blifva giftasvuxna än äktenskap slutas, så framgår ur dessa siffror en bedröflig slutsats med afseende på giftermålens aftagande, såsom Morning Post riktigt anmärker, isynnerhet bland de ,, tiotusen utvalda; ty medelklassens Smithar och Brownar hafva ännu icke svingat sig upp till det fashionabla ungkarlsståndet. Detta allvarsamma seciala problem löses dock icke med straffpredikningar, sådana som den ,Posten på uppdrag af sina höga gynnarinnor håller till de förnäma ungkarlarne. Örsaken till att så många qvinnor få gå ogifta i England ligger djupare än så, framför allt i den förvända och oqvinliga uppfostran de unga ladies erhålla och i den fabelaktigt uppdrifna lyxen, som gör det äfven för en förmögen karl alltför kostsamt och temligen vågadt att taga sig en äkta hälft. Dessa salongsenglar äro såsom liljorna på marken; de arbeta intet, ej heller spinna de. Om sin klädsel hafva de all omtanke, men låta fäder och män betala sig för hvarje nådigt ögonkast. Något om namn. (Ur Helsingfors Dagblad). ,Ett godt namn är ett skönt arf, — säger en gammal sentens, och när de galanta fransmännen i våra dagar skola säga hvarandra komplimenter, begynna de nästan omedelbart efter presentationen med utropet: ,,ett vackert namn! Den gamla tidens grekiske vise hade skapat en hel vetenskap, onomatomantin, hvilken ur namnen sökte utförska deras egares öden. De romerska fältherrarne togo vid valet af sina underbefälhatvare en afgörande hänsyn till om de hade 1; ckliga namn, och ännu den dag som är skulle den mest fördomsfria och giftasfärdiga fröken, för hvilken en förhoppningsfull ung man blefve presenterad under namnet: ,.possessionaten Jemmerdahl, knappast låta bli att i stillhet sucka: ,,Det var då ett olyckligt namn! Trots all nutidens vantro kan ingen neka till att det finnes lyckliga och olyckliga, passande och opassande namn; det skall man allrabäst få besked om hos författarne, hvilka ofta spilla timtal på att finna ett namn åt sina personer och icke sällan i timmar och dagar förgäfves söka ,ett godt namn till sina stycken. Ja, det är, huru otroligt det än klingar, icke någon öfvertro, att namnet till den grad gör mannen, att det finnes menniskor, på hvilka man kan se att de heta Per, Jonas, Michel, Jöns eller Möller. — Huru lätt tänker man sig icke sedan en person bakom namnet? Man föreställer sig en Hanna med ljust hår, blå ögon, en Ursula med bruna dito, buskiga ögonbryn, spetsig näsa. Hvem kan tänka sig att en, som heter ,,hr Bredenström, kan vara annat än välmående, hvem skulle icke förvånas, då han hörde att hr Torrgren vore trind som en kort? Namnet är icke ett så obetydligt skiljemärke, som man så der på måfå fäster på individen. Allt folk är ense derom. Och när en Matts bekräftar en utsago med den försäkran, att om det icke är riktigt, ,så vill han aldrig heta Matts mera; — eller när en Jakob säger att, om en hans förutsägelse slår fel, ,,må de gerna kalla honom Matts-, så ligger deri icke någon olika uppfattning af detta namns välklang, men blott ett erFänmmada af att det namn man bärer är en dyrart. De nuvarande namnen i vårt land hafva naturligtvis fill en del kommit från Sverge, de flesta äro äfven dock här tillverkade, men antingen de kommit till på det enajeller andra sättet, har dock gången dervid varit ungefär densamma. Den genuina finska allmogen bär utom sin fars namn äfven det af sin gård eller stuga, derifrån han härstammar. Så äfven till en del den svenska. Men bland denna finner man redan oftare de osjelfständiga namnen på son, Andersson, Pettersson, Johansson, och så vidare. De tyda på att det funnits någon i slägten, som hetat Anders, Petter eller Johan och att sonen ansett namnet kunna gå vidare såsom namn för alla följande generationer. Hvad är det värdt att bråka med den saken, har han tänkt. Och en del efterkommande bland dessa söner, hvilka sedan blifvit herremän, hafva tänkt lika som han och derföre behållit sitt ärliga namn. Men oftast nog, då ett utträde från allmogeståndet egt rum, har innehafvaren icke åtnjöt sig dermed, och då har han tillskapat något mera gentilt namn. Mången gång har hans finska tunga icke ens mäktat bråka fram den nya herrligheten öfver sina läppar. I stället för Granqvist har han sagt Ranvisti, men fint bar han i alla fall tyckt att det skall vara. — På detta sätt hafva vi under seklernas lopp så småningom fått alla dessa oändliga sammansättningar ur växtriket, hvilka man nu kan finna i t. ex. städernas mantalslängder. Vi hafva en och hvar fått oss något blad, någon qvist eller gren af Lind-, Ek-, Lönn-, Alm-, Björk A1l-, Tall-, Gran-, Lager-, Palm-, Ceder-, Ros-, m. fl. Till adligt bruk hafva vanligen de förnämligare trädslagen fått släppa till sitt, och ridderskapet har dessutom sammanplockat en mångfald stjernor, kronor, borgar, hjelmar, sköldar, svärd, kulor, granater m. mEtt annat sätt att pynta ut de alltför enkla namnen har varit att bitoga fremmande ändelser, såsom n, in, ell, ander, us, enius, m. fl. När nu t. ex. en ung Ros har blifvit ense med s Alf att han hän 14:Ö4 otam: An Ann —--—— UL — — — —