Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1868, sida 2

—————————————————————————————————6S———— NOS — Behöfver ni så mycket bråka er lilla hjerna för att komma underfund med hvad ni vill? — Ers durchlauchts godhet har så rikligen tillfredsställt alla mina önskningar, att jag icke skulle ega någon öfrig, om icke ... — Och hon tystnade. — Godt! Ni har således en? Och denna? — sade kurfursten och strök henne under hakan. — Omöjlig att uppfylla! — Omöjlig? Ni vill väl icke med mig dela tronen? — Nej, min furste, — sade hon med ett af sina mest intagande leenden. — Mina anspråk sträcka sig endast till en prydnad, en oskyldig fruntimmersprydnad, med hvilken jag skulle önska att smycka mig för edra ögon. Grefve Königsmark är i besittning af ett garnityr af orientaliska perlor, det skönaste jag sett, och hvilket jag brinner af lust att ega. — Inte annat? — Men, min älskade, min dyre furste, Königsmark skall icke låta afhända sig det genom vanliga medel. Han är icke penningelysten. För guld skall han kanske icke afstå dem, men äreställen, utmärkelser. — Ja, ja, ja! Var lugn, min skönhet. Ingenting skall sparas, och perlorna skola blifva edra. (Foris.) En tillfredsställande förklaring. Från en fransk stad berättas följande anekdot: Två damer möttes på en af stadens promenadplatser och ämnade just sätta sig ned på en bänk, då en i närheten på post stående soldat ropade åt dem, att det var förbjudet att taga plats der. Damerna förvånades öfver ett sådant förbud, men den ena var nog modig att trotsa det, och satte sig ned. Den andra damen såg på soldaten och frågade, huru det kunde vara förbjudet i dag, då hon likväl dagen förut och många gånger eljest sutit på samma bänk. ,Jag vet icke bestämdt, svarade soldaten och strök sina mustascher, ,,men jag tror nästan det är förbjudet derför, att bänken i dag på morgonen blifvit nymålad. Anekdoter. Tidningarne hafva meddelat åtskilliga anekdoter om en eologie doktor Norman i Hernösand. I anledning af att Nerikes Alleh. ifven meddelat dem, har nämnde tidning fått sig tillsänd följande godvitar från en af N:s fordne lärjungar: En gång frågade Norman: Hvarför nedsteg Kristus, Staflin, till helvetet? Staflin har alltsedan fått behålla namnet ,, Kristus Staflin. Under enlektion frågade den förromnämnde Sandström: ,, Hvad är Hourig? Norman: ,,De äro fruntimmer i en annan verld. S. Hvad göra de der: N. Det angår dig icke, tjufpojk!