Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 2

SJOrL CO UdECFTTÅLTLCISL OII nåns ymsS)UKpande, och detta uttryck från orientaliska despoter låter ganska misstänkt. Dagens post. FRANKRIKE. För att karakterisera den ton,ihvilken oppositionen angripit presslagsförslaget, meddela vi innehållet af det tal, som Eugene Peletan höll i lagstiftande församlingens möte den 29 Jan. Han förklarade att regeringens förslag icke röjde det ringaste förtroende till friheten, utan snarare betraktade pressen såsom misstänkt och tarlig. Han ville medgifva att afskaffandet af den serskilda koncessionen till hvarje ny tidning samt af de föreskrifna patenterna för bokhandlare och boktryckare vore ett framåtskridande, om än detta vore obetydligt; deremot vore stämpelafgiftens nedsättande från 6 till 5 centimer för tidningarne i Paris alldeles otillräckligt. Visserligen påstod regeringen att fpressen var ett vinstgifvande industrielt företag, men efter hans öfvertygelse funnos bland de 70 politiska tidningar, som utkomma i Paris, endast två eller tre, som gjorde goda affärer; 4 eller 5 hade nätt upp så mycket, som behöfdes för deras existens, och de öfriga 60 berodde alldeles af sina politiska vänners välvilja. En tidning, som hade 40 45,000 prenumeranter, måste betala staten en årlig skatt af 800,000 å 1 million francs; hvad skulle man säga om aktieegarne i en jernväg skulle betala skatten i samma proportion? (Från venstern: ,,Det är oerhördt! Det är en barbarisk skatt!) Stämpelskatten för tidningarne vore ingalunda en industriel afgift, utan penningböter, som ålades folket för dess vettgirighet. Staten gjorde mycket för att upphjelpa det materiella lifvet, men sökte tillika göra det andliga lifvet så dyrt som möjligt. Straffbestämmelserna i det nya förslaget voro alldeles oerhörda; böterna för pressförbrytelser voro bestämda från !,; ända till !, af kautionsbeloppet (30,000 fr.). ,I 16 år — fortfor Pelletan — har man på kriminalrättens anklagelsebänk sett ansedde och berömde män, academici, f. d. deputerade och pärer af Frankrike. Veten I ett enda exempel på, att någon blifvit frikänd? Jag talar här endast om domstolarne i Paris. Utan tvifvel finnes det folk, som anse att det talas för mycket i Frankrike, samt att en fullkomlig tystnad skulle vara ett tecken till en förträfflig regering. I sådant folks ögon är pressen skadlig, hvarföre den borde inskränkas och med alla medel hållas i schack, ett nådigt medgifvande, som efter behag kan återtagas, när regeringen så för godt finner. Det synes verkligen vara inrikesministerns mening, att regeringen är herre öfver tankarnes territorium, såsom Ludvig XIV var suverän herrskare öfver statens områden. Intet kan vara mera felaktigt. Efter att hafva utvecklat den fria pressens betydelse, såsom .den allmänna meningens inbördes undervisningsanstalt, slutade talaren sålunda: yvDet är visst, att detta förslag icke skall bereda pressen glada dagar. Ännu skola vi länge se tidningarne nedstiga på domstolarnes arena; de skola ännu länge nödsakas kämpa mot sitt öde och falla som tankens gladiatorer: Ave, Cesar, morituri te salutant! I 60 år harva alla regeringar mer eller mindre arbetat mot pressen, men hvartill har det gagnat dem? Pressen har öfverlefvat dem alla; den har hållit sig uppe under hvarje förföljelse; den går sin egen väg, väl vetande, att den inom sig bär sitt öde, franska revolutionens öde, hvars grundsatser, åtföljande trikoloren, icke blifvit spridda i verlden, för att till slutet utandas sin sista suck på det ställe, hvarifrån de utgingo! ENGLAND. Fartyget Sir George Seymour, på resa från Birkenhead till Bombay, har uppbrunnit på öppna hafvet. Manskapet är räddadt och infördt till Plymouth. RYSSLAND. Enligt telegram från Wien har farst Gortschakoff i en cirkulärskrifvelse till de ryska ambassadörerna i utlandet på det bestämdaste förnekat hvarje solidaritet med en politisk panslavism. TURKIET. Enligt meddelanden från Grekland hafva insurgenterna på Kandia under förra RNE ERA TENS RE STANNA