Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 2

hon af honom kräfde. — Ädle Königsmark, sade hon vid sig sjelf — vi hafva begge vandrat på randen af en afgrund, mer oskuldens englar hafva styrt våra fjät, och vi hafva undgått fallet. Det offer du bringar mig är stort, jag känner det, men det inre vittnesbördet skall belöna oss! . : . Oss? — Ilon lu. tade pannan i hander. En snyftning framträngde, och hon försjönk i ett tillstånd såsom af tankarnes fullkomliga frånvaro. Hvar voro de på färd? Hvar, om icke derborta i tid och rum, der hon var säll i oerfarenhetens och illusionernas paradis, då hon glad och lekande spatserade med Königsmark i sin faders trädgårdar och utan skrupler tog blommor ur hans hand för att vårda dem i glas eller låta dem vissna vid sin barm; då hennes känsla icke var något brott och hoppet icke medförde några förebråelser? Vi tro oss kunna antaga att så var, och det med så mycket större sannolikhet, som hon vid återvaknandet ur sina drömmar lyfte blicken mot höjden och sade: — Dyra moder, hur förkrossad du kan finna din arma dotter, huru bittert du kan komma att gråta öfver hennes olycka, skall du icke finna henne ohörsam mot dina läror eller glömsk af dina exempel. Aldrig skall du behöfva rodna öfver hennes blygd. Beröfvad all annan tröst, skall du finna den att se henne uppehållen af den kraft, som himlen i samvetsfriheten förlänar skuldlösheten, och oföränderlig i sin tacksamhet mot dig, som gifvit henne denna stödjande staf i händer. Hon betraktade ännu en gång Königsmarks bref, tr yckte en kyss derpå och lät det försvinna i aska. Det önskade tillfället till ett enskildt samtal mellan Königsmark och prinsessan yppade sig snarare än det kunde väntas. Kurfurstinnan lät nemligen ganska snart tillsäga den sistnämnda, att hon ämnade hos henne förnya sitt besök i den örres sällskap. Königsmark infann sig tidigare än vanligt för utt begagna tiden före kurfurstinnans ankomst till öfverläggningar i det vigtiga ämnet. (Forts.)