Nöden i Wermland. Från nordligaste Wermland skrifves til Nya Wermlands-Posten: ,Att den svåra hemsökelse, som nästlidet å drabbat norra delen af Sverge och väckt så myc ket verksamt deltagande både inomoch utom lands, äfven sträckt sig så långt i söder som til norra Wermland, har välicke blifvit bekantgjord genom några offentliga nödrop derifrån, men docl ritsordats deraf, att Kongl. Maj:ts befallningshaf vande funnit sig föranlåten att för nämnda land skaps 8 nordligaste socknar (nio, sedan den aldr: nordligaste tillkommit) utverka ett understöd a 100,000 rår, deraf 14,000 utan återbetalningsskyl dighet; mer härvid har det tvifvelsutan förefalli mången oförväntadt, att Finskoga-församlin garne — Wermlands nordligaste spets — endas anmält 2,000 rdrs behof hvardera, ehuru dessa läge och naturbeskaffenhet borde låta förmod: mesta likheten med Norrlands årsväxtförhållanden Detta underliga torde dock kunna förklaras deri genom, att dessa församlingars befolkning är stam förvandt med ,,en här; som frös och svalt och segrade tillika — med den grenadör, som ,,kunde tåla köld och hunger, kunde vaka natt och dag, Denna befolkning födes ännu till stor del till torf tighet och försakelser, omvexlande med brist oci nöd, och vänjes från barndomen att icke sörjt för morgondagen eller klaga öfver den närvarande så länge det gäller blott att svälta, och icke de som vill säga mer, nemligen svälta ihjel. Detta sistnämnda är dock ifråga, när man sjelf ingenting har, och ingenting är att få hos grannar, och om man går vidt omkring i den glest befolkade trakten, så behöfver ingen ens arbete, och inger har mer än på sin höjd ett torftigt mål mat at aflåta, äfven om man kan erbjuda pant för litet nödhjelp för sig och de många, ibland hvilka kanske späda eller sjukliga eller ålderdomsbräckliga, som lemnats hemma utan lifsuppehälle. Likväl begärdes, på landshöfdingens välvilliga förfrågon om tillståndet inom orten, endast 2,000 rdr för hvardera församlingen, ehuru stämmerna vitsordade, att skörden slagit fel och ställningen syntes bekymmersam; man ansåg oförsynt att begära mera, och man ver rädd: för lån, då skuldsättningen redan gått allt för långt. Men någon tid derefter fick ortens prest, vid sjukbesök långt borta, af en gubbe denna fråga: ,Kan ni säga hvad den skall äta; som ingen mat har? Vi äro sex, men ha intet nu till qvällen. Frågans ton och innehåll frestade först till löje, men dess förfärande allvar öfvervann snart denna frestelse och förorsakade efterfrågningar här och der, undersökningar och samråd, hvarigenom röjdes, att en fruktansvärd tid stundar och till en del redan är inne. Redan omkring 7 månader, innan ny skörd kan väntas, är den gamla skörden i allmänhet slut, så att icke blott brödföda, utan äfven utsäde för nästa skörd saknas. Ålderstigna personer påstå sig icke hafva upplefvat sådan brist redan denna årstid. År 1812 var nöden gruflig, men då lärer funnits jemförelsevis talrikare och bättre född boskap, så att mjölken vida mer än nu kunde ersätta mjölet. Att en och annan håller sig ihla, bevisar mindre. Här finnas äfven sådana, som heldre taga allmosa än arbetsförtjenst, ehuru man icke kan beskylla ortens fattiga i allmönhet för att vara benägna för tiggeri. Men då icke blott arbetsamma qvinnor, utan äfven starka, genomhärdade, verksamma karlar skola tala om sitt och andras tillstånd, men detta så fyller deras hjertan, att munnen icke kan göra tjenst, utan blott tårar frampressas, och man slutligen får höra afbrutna uttryck om oskyldiga barns nöd, om mödrar som svimma öfver sina dibarn, om så och så lång tid eller vandring utan mat, att det vore väl om det ändå vore den årstid man finge löf och gräs och bär och kanske arbete o. s. v. — eller tårarne först kunna frambryta när hjertat blifvit något lättadt genom löfte om någon hjelp; så kan man icke längre tvifla på, att den förskräckliga gästen hungersnöd besöker orten och hotar en del med hungersdöd. Dessa församlingars folkmängd steg vid årets ingång till 3,333 personer, spridda på en sträcka af 8 mils längd och fördelade på nära 5 hemman och ett mindre jernbruk. Hemmansegarnes antal utgör omkring 160, af hvilka dock många äro att anse såsom torpare eller inhyseshjon, och endast omkring 1, kunna anses som mer eller mindre välmående eller i oberoende ställning. Åkerbruket utvidgas visserligen hvarje år, ehuru grödorna ständigt hotas af frost; men skogarna äro dels i fremlingars (göteborgares eller norrmäns) händer, dels hårdt mdtagna; ladugårdsskötseln Jider under den länga vintern af det gamla ,,svältsystemet, och vår handelsordning har kraftigt bidragit till allmänhetens utarmande: Man har lockats att köpa