Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1868, sida 1

Sedan han passerat rue de la Fidelite, rue Saint-Nicolas och 1ae de ChateaudBau, stannadej han slutligen utanför ett hus vid rue des Recollets, — ett tvåvåningshus af torftigt utseende. Öfver en skoflickares verkstad hängde en tafla, på hvilken stod skrisvet: Källare att hyra. Den lille mannen vände sig till husets portvakt. Denne snarkade bredvid kaminen, från hvilken en stark hvitkålslukt framträngde ur en panna, som kokade öfver elden. Vid hans fötter hvilade en svart katt med gröna ögon, lik en prost, som tager sin middagslur. : Framför det enda fönster, som upplyste det lilla kyffet, tycktes en gammal, nästan skallig papegoja fundera på hvartör hon kommit till verlden. — Ni har en källare att hyra ut? frågade den lille mannen. Portvakten rörde sig ej. — Holla, utropade mannen och trummade mot rutan, kan man få se er källare? Denna gång spratt portvaktaren upp ur sömnen. — Skilja mig vid Ferdinand! ropade han; aldrig, min herre, aldrig! Så sannt jag heter Poitevin, är ni inte den tjugonde i år, som vill köpa honom: — Men jag talär inte om er Ferdinand, utbrast mannen, som sökte en kälare. — Stackars. kräk! fortfor Poitevin, hvilken hade stigit upp och tycktes råka i extas inför sin papegoja, ingen uttalar så som du min aflidna makas namn! Säg nu Melanie.