Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1868, sida 1

— Tror ni det? — Ja, bestämdt. Poitevin skyndade in i sin skrubb, och herr Surypåre gick utför den fuktiga trappan, som förde till källaren. Då han uppnått källardörren, tände han en liten lykta, som han framtagit ur fickan, Han stängde noga dörren efter sig, tillstoppade källargluggen med en halmsudd samt hängde sin näsduk framför nyckelhålet. Först efter en halftimma kom herr Surypåre åter upp. Men denna gång var han icke ensam. Herr Surypre inträdde till portvaktaren, med en butelj i handen. — Se här, sade han till honom, jag vill låta er smaka på min vara. Herr Poitevin kände djupt denna uppmärksamhet. — Ni är mycket artig, mumlade han med en djup reverens. Men emedan tillfredsställelsen ej lät honom glömma sin vaksamhet, utropade han, i det han lutade sig ut mot förstuan: — Holla, der; hvarifrån kommer ni? Herr Suryperes följeslagare var redan ute på gatan och tycktes ej höra honom. — Hvad faller er in, inföll nu herr Surypöre, hvarför frågar ni mig hvarifrån jag kommer? — Det var inte till er jag talade, sade portvaktaren, utan till den der herrn, som går derborta — — — Den store mörke? — Ja. Herr Surypere skrattade hjertligt. (Forts Y