Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1868, sida 1

— Min herre är köpman? — Jag är halsduksfabrikant. Hyran för källaren var sextio francs om året. Den lille mannen betalade ett halft års hyra i förskott, tillade fem francs som gratifikation åt herr Poitevin ;och förkunnade, att han skulle komma samma afton med sina viner och två följeslagare, för att nedlägga det i källaren. Då han aflägsnade sig, hörde han Ferdinand kraxa med full hals: — Vänta mig, Melanie! En timma derefter stannade en kärra framför huset vid rue des Rcollets. Åkaren, biträdd af en kamrat i blus, aflastade lådorna, och båda nedstego i källaren, åtföljda af den lille mannen. Der gräfde åkaren, som var försedd med en spade, ett ganska djupt hål, i hvilket man nedsatte en låda, som var längre än de öfriga. Hans kamrat hemtade från kärran en säck med mursten, murbruk och en murslef. : Lådan betäcktes af en fast, murad stenläggning, öfver hvilken man derefter strödde källarens fuktiga och svarta jord. Derefter uppstego de tre personerna. Emellertid hade den lille mannen låtit sina två följeslagare gå förut, och knappt hade dessa uppnått trappan, förrän han nedstack en pik, som han höll i handen, på flera punkter mellan det ännu mjuka murbruket. Åkaren vände sig hastigt om. — Hvad gjorde du, Surypere: — Monseigneur, svarade den lille mannen, jag förvissade mig än en gång att allt var bra.