IIISUI SHIUGINITCHISLÖLIA. Rådhusrätten. Bruno contra Wiska sågrerksbolag. Sistlidne Onsdag förekom åter vid rädhusrättens andra afdelning det af kronolänsmannen 8. Brumo dit instämda mål mot bolagsmännen i Wiska sågverksaktiebolag, hrr A. Palm, A. E. Broddelius och P. Möner, och instälde sig samtlige parterna personigen. Hr Möller, som upplyste att han numera vore disponent af Wiska bolag, inlemnade till bemötande af Brunos stämning ett skriftligt svaromål, som härnedan meddelas. Först ville likväl herr Möller framställa några frågor till Bruno rörande några i stämningen omordade förhållanden, hvilka bolaget önskade få närmare utredda. Å några af dessa frågor, hvilka till största delen rörde parternas invecklade penningetransaktioner med hvarandra, lemnade hr B. svar, men vägrade åter att å andra ingå i svaromål, då svaranderne ännu icke genstämt honom. En bland dessa frågor var, att herr Bruno närmare skulle upplysa hvaruti det i stämningen omtalade ,, våldet bestod och på hvad sätt han ,tvingats att underskrifva det för honom vådliga dokumentet. Härå svarade herr B., att ehuru visserligen icke något egentligt ,,våld begicks mot honom vid tillfället, han dock, för att återfå några för honom vigtiga handlingar, som voro i bolagets ego, och för hvilkas återfående bolaget uppställde såsom vilkor dokumentets underskrifvande, på sätt och vis ,,tvangs att teckna sitt namn. Det ingifna svaromålet, hvari några vidlyftiga titater ur Brunos bref endast äro uteslutna, var af följande lydelse: Den fordran, som Viska sågverks aktiebolag bar af befallningsman Bruno, grundar sig på lemnade förskotter, hufvudsakligen för strömrensningar och timmerflottning, som han för egen räkning och risk åtagit sig att verkställa enligt aftal med timmerleverantörerne. Enligt vårt med B. ingångna kontrakt af d. 27 Juli 1864 egde han på vissa bestämda vilkor att, efter Viska-ån och dess tillflöden, med skogsegare upprätta kontrakter om leverans af sågblockar till vår vid Nyebro sedermera anlagda ångsåg emot visst bestämdt pris, hvaraf hälften skulle erläggas efter gjord inmärkning af blockarne och återstoden efter fullgjord leverans vid sågen; men som skogsleverantörerne hvar för sig omöjligen kunde befatta sig med flottningar af virket, förband sig Bruno att åt dem verkställa denna transport samt de derför behöfliga elfrensningarne, emot en dem emellan öfverenskommen godtgörelse för hvarje tolft block, hvarmed bolaget ingenting vidare hade att skaffa ån att förlägga Bruno de penningar, som han behöfde för att kunna verkställa dessa åtaganden. För de erhållna penningarne utfärdade Bruno sina skuldsedlar, och som bypotek var han skyldig lemna en inteckning uti sin egendom Hulta å rdr 25,000, hvilket han också fullgjorde, hvarvid han dock förteg, att han framför derna inteckning låtit uti egendomen inteckna ett flerårigt arrendekontrakt, som innehöll sådane vilkor, att den till bolaget aflemnade inteckningen blef nästan värdelös, så länge arrendekontraktet egde bestånd, hvarför han åtog sig att till bolaget öfverlemna detta kontrakt, hvilket dock ännu icke skett. Att Bruno ensam har ansvarsoch återbetalningsskyldighet för förskottsmedlen, får jag styrka med förenämnde kontrakt samt utdrag ur hans egna bref, som i original bifogas. Ett af dessa är mycket talande och visar, att Bruno sjelf uppskattar sin iråkade balans til omkring 33,000 rår, hvilket ganska nära öfverensstämmer med hans verkliga skuld till bolaget. Hans flottuingsföretag hade gått illa, och hans bref från den perioden andas alla bekymmer för framtiden och tala om de mörka utsigterna för framgången af hans företag. Uti samma bref anför han vidare — — — Jag förbigår att bolaget nu förnekar all kunskap derom, att flottningen gått under ogynnsamma förhållanden m. m., som allt mycket grämt mig, och vill söka visa huru saken kan ställas så att det vore möjligt för mig att gå igenom. Ett projekt till kontrakt i den vägen följer. Antages det, skall jag än försöka hålla ihop aftären, ehuru med stor svårighet. Efter detta bref athördes ingenting ifrån Bruno förr än han i slutet af April 1866 anlände till Göteborg för att lemna sin redovisning, då de märkliga händelser skola hafva timat, hvarom hans stämning närmare redogör. Utan att nu vilja inlåta mig uti några betraktelser häröfver, skall jag blott anföra fakta. Högst bekymrad öfver sin ställning och önskande att för framtiden få blifva fri från ansvaret vid timmerflottningen, som han nu insåg, att han icke förstod att sköta, inlemnade han till hr Palm ett projekt till ett nytt kontrakt, sannolikt detsamma som han åberopar uti sitt bref; detta projekt är skrifvet af Bruno egenhändigt, undantagandes sista punkten, som hr Palm tillagt, och bifogas härmed. Palm antog Brunos förslag såsom fördelaktigt för såväl bolaget, som tör Bruno sjelf, renskref det, med bibehållande af nästan samma ordalag, hvarefter kontraktet i all vänskap undertecknades på hr Broddelii kontor. Sådan var tillkomsten af detta märkvärdigt blifna kontrakt, och återstår det för br Bruno att gendrifva min enkla framställning af verkliga sakförhållandet, om han förmår det. Ett förut i målet hördt vittne säger om detta kontrakt, att ,,han funnit det sakna jemvigt emellan parternas ömsesidiga pligter och skyldigheter samt uppenbart lända käranden till skada. Jag lemnar detta yttrande åt sitt värde. men om så skulle vara, så är det Bruno sjelf, hvarpå detta klander åter-aller, ty han är författaren; jag förnekar emellertid att det förhåller sig såsom vittnet säger. En granskning af kontraktet visar hufvudsakligen följande: Bruno har betingat sig af bolaget 1 rdr för hvarje tolft block. som flottas till såsen. i er