Blandade ämnen. Ur en antecknares samlingar. Svedbergs berättar 1710 i dedikationen vid hans SabbatsRo följande litterärhistoriska kuriositet angående Handboken af år 1693, Ilögstbemelte Konung (Carl XI) anbefalte mig inseendet på the öfwersedda böker, som skulle til församlingens tienst tryckias. När handboken war så när til enda tryckt, sende Kongl. Maij:t mig bod at komma på slottet. Frågades strax, om handboken war utkommen af trycket? Jag swarade: nei. Thet är rett vel; sade Konungen. Gack esster Kyrkiobönen, och lät mig se, huru hon tryckt är. Jag las henne ord frå ord. Och när jag kom til thessa orden: Bewara och welsigna Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste Konung och Herra: sade Konungen med alfwarsamt och seudeligt lynne: Så får thet intet wara. Så moste vi intet högferdas och präla för Gud med titlar, när wi liggie för Honom med wåra böner. Wi äre allesammans, ehuru höge wi äre, som Abraham sade, stofft och aska. Thetta moste förandras, och således inrettas: Bewara och welsigna wår älskeliga Konung och Herra. Hwad på förra wiset tryckt war, drogs strax inn. Bekostnaden, then icke så ringa war, gaf Kongl. Maij:t strax til: och hwad befalt varat blef genast efiterkommit. (Sv. Bokhandelstidning.) En Mortara-historia i Danmark. Sistlidne månad lästes i ,,Fredericia Avisföljande insända förfrågan: . Kan den katholske presten härstädes döpa och ortsända mina två omyndiga bara utan mi. vilja och vetskap? Är detta icke menniskorof? Fredericia i Dec 1867. F. Eliasens enkaen sak, som här åsyftas, omtalades yaterligare i Hamburgska tidningar och derefter i danska tidningen Dagbladet, som härtill fogade en upp-e maning till vederbörande att förskaffa sig närmare upplysning om saken. Denna uppmaning har redaktionen af ,,Katholsk Kirketidende efterkommit genom en försvarsskrift till fördel för den kathelske presten i Fredericia. Sakens sammanhang är emellertid följande: Mosaiske trosbekännaren Eliasens enkas båda 1 döttrar, af hvilka den ena är emellan 17 och 18 år och den andra mellan 15 och 16 år, hade under en längre tid besökt katholska kyrkan i Fredericia och läst i lristliga böcker, hvarvid de s kommo till öfvertygelse om den kristna religionens företräde framför den judiska. Till följd i häraf vände de sig till katholske presten i Fref dericia, pastor v. Euch, f. d. kapellan vid katholska kyrkan i Köpenhamn. Denne gaf dem vägledning utan att ,,förråda något angående saken för deras moder, för hvilken de också sjelfva hemlighöllo sina besök i den katholska kyrkan och att de hos den katholske prestmannen j sökte upplysning i kristna religionens läror. Mot dren blef dock slutligen underrättad om förhållandet och blef då ond på flickorna samt förbjöd dem att besöka både katholska kyrkan och pret sten. De framhärdade dock i sin benägenhet för 1 katholska religionen och antogo slutligen emot 1 modrens vilja depet samt begåfvo sig derefter till 1 sina nya trosförvandter i Köpenhamn. å Katholsk Kirketidende, som naturligtvis vill 4 taga pastor v. Euch i försvar, påstår, att beskyll3 ningen mot pastor v. E. för ,,menniskorof och att hafva ,bortsändt flickorna är osannfärdig. i Enligt tidningen hade flickorna ,takt nog att hålla pastern i fullkomlig okunnighet om deras förehafvande; han visste intet deromf. Vidare 1 fortfar tidningen: ,,Flickorna voro nådsakade att fly, enär modren formligen hade förskjutit dem 1 och uttryckligen förklarat, att hen ej längre ville erkänna dem för sina döttrar. Efter några dagars vistande hos de barmhertiga systrarne i Fredericia, hvilka välvilligt upptogo de i hemmet misshandlade och bortstötta, funno de slutligen tillfälle att undandraga sig sin fanatiska moders förföljelse. Detta är de faktiska momenter, som kunna utplockas ur den långa uppsatsen, som för öfrigt upptages af ett påpekande af pastor v. EUchS 1 rätt att handla såsom han gjort, kryddadt med 1 utfall mot judarne och de ,.judiske redaktörer, som c behandlat saken. Vid genomläsandet af de an-J! dra tidningarne finner man emellertid, att pastorn, I om han ej sjelf försökt göra flickorna till prose-t lyter, dock till medhjelparinna haft en katholsk f nunna, hvilken begagnat sig af modrens frånvaro l för att omvända hennes döttrar till katholiker, c och vid att noga granska sakens hela förhållande : kommer man till den öfvertygelsen, att de bäda d unga flickorna hafva varit föremål för en under sd flera år fullföljd och med stor skicklighet genom-f förd plan, i hvilken pastor v. E. ingripit i det!c afgörande ögonblicket och med afgörande verkan. u f 1 I 0 1 Krokodilen. Få djur (säger en engelsk vesenskapsman) äro så listiga och försigiiga, som krokodilerna. Jag har många gånger observerat dem, då de angripa de täta svärmar af små fåglar, hvilka uppehålla sig i buskarne vid vattenytan. Dessa fåglar äro fullkomligt medvetna om taran och de undfly den, om möjligt. Krokodilen ligger lugnt och skenbart likgiltig flytande i vattenbrynet, liksom hade den af en händelse kommit till stället; den ådrager sig sålunda de små fåglarnes uppmärksamhet, och den låter nu af strömmen föra sig ett långt stycke bort, utsatt för sina tillämnade offers blickar. Fåglarne, sålunda öfverlistade af bedragaren, tro faran vara aflägsnad, samla sig 1 åter i buskarna och doppa än en gång sina tör-. stande näbbar i vattnet. Upptagne af att släcka i sin törst, märka de icke, att fienden icke längre synes på vattenytan. En plötslig sqvalpning, ät0 följd af ett par ofantliga käftar, hvikra dyka upp t under den buske, som innesluter några dussin ofL fer, är den oväntade signalen till krokodilens återkomst; han har långsamt dykt tillbaka och under ; skydd af vattnet nalkats sina offer. Jag har sett 1 krokodilerna upprepa denna manöver oupphörligt; de bedraga genom en låtsad reträtt och anfalla sedan underifrån. : i En strike i köket. Under denna rubrik berättar . Bristol Times följande: En splitter ny strike nor nyss utbrutit i Dorsetsbire. Tjenstepersonalen hos en af de herrar, hvilka i parlamentet representera grefskapet, hade kommit till den ökveriygelse, att den behandlades illa och man beslöt derför att underrätta husbonden, att derest icke en förändring till det bätire vidtoges, Szulle samtlige lemna tjensten. Omkring 30 af dem begärde att muntligeu få afgifva sina klagomå inför husbonden: detta bifölls och deputationen insläpptes. Sedan anföraren låtit förstå, att missnöjet egentligen gällde kosthållet, uppstod följande samtal: ,,Låt mig se, sade husbonden, jag tror att ni tl fiakost får ägg och fläsk, rostadt bröd, smör och bröd, the och kaffe. Är det icke så? Den illa behandlade personolen bejkade detta. ,.Och vid lunchen (en andra, mindre frukost) tror jag att bröd, ost och öl alltid stå på bordet? Svaret blef ånyo jakande. ,,Och till middag får ni stek och pastejer, är det inte så? Detta erkändes äfven. Får ni inte rostadt bröd och smör och bröd till th och kött eller ost och bröd med öl till qvällsvard? Detta erkändes. ,, Nå, ? men hvad i Herrans namn vill ni då ha ner? Ordföranden förklarade nu, på sina kamraters vägnar, att de ansågo sig böra tå fårstek eller beafstek, efter eget val, till si akost, och tillade, att om denna fordran icke uppfylldes, skul!e samtlige gå ur tjensten. Detta kunde naturligtvis icke, komma i fråga, ty det var icke så lätt att i hast få en ny uppsättning af pålitligt folk, och deras fordringsanspråk godkandes. Dessa stackars, illa behandlade tjenare få sålunda hädanefter omvexling i den enformiga dieten af äsk