Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 2

—— —— — ————— —t ———————— cäp m sin syster. Otåligheten att erfara utgången af sitt anslag hade jagat morgonsömnen från hennes ögon och påskyndat tiden för hennes besök. Som hon här icke fann något skäl till förställning, stod hennes högt uppdrifna sinnesstämning tydligt att läsa på hennes ansigte, då hon inträdde till fru v. Wieche, som ännu icke slutat sin morgontoilett. — Du väntade mig icke så tidigt, Louise? — sade hon i det hon kastade sig i en ländstol. — Nej, jag tillstår att du verkligen öfverraskar mig — svarade fru v. Weiche med något bryderi. — Men, min Gud, Louise, är du sjuk? Hvilka afskyvärda skuggringar under ögonen! Man skulle säga att du tillbringat en sömnlös natt! Skulle du blifvit dementerad i afseende på prinsessan? — Dementerad? — upprepade fru v. Wieche — Nej, nej, nej! En infernalisk skugga flög öfver grefvinnans ansigte. — Hon har förrådt sig! Men bämden är min! — Och hon sammanpressade tänderna med ett gnisslande ljud. — Och fursten blef ögonvittne till sin gemåls oförvitliga oskuld? — Nej, min syster. — Louise, är du från dina sinnen, eller tror du jag låter gäckas med mig? Hur har du annars spelat din roll och utfört min plan? — Prinsessan har räddat mitt barn! Elden omhvärfde henne, det brann i hennes kläder. Ack, den stackars lilla! Du skulle sett hur söt hon var, hur lyckad i klädsel och dans! Jag dånade, och den kära lilla ungen skulle utan barmnertighet fått brinna, om icke prinsessan... Ack! Hon har smekt henne och kysst henne på pannan . . . Nej, Louise, aldrig skall jag stämpla mot henne! — Hvad hör jag? — utbrast grefvinnan och hennes ögon snistrade. — Är det så du fullgör dina löften och svarar på nina förtroenden? Från denna stund blyges jag nästan att äkna dig för min syster! — Lugna dig, jag ber!... . — Lugna mig!? Det är just fraser, passande för ett tillälle som detta! O, jag bedragna! — Öch grefvinnans hela arelse darrade som af en nervskakning. (Forts.)