Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1868, sida 2

upp i häftig låga. Förskräckelsen bland barnen blef oerhörd En sprang hit, en annan dit; alla skydde det lilla olycksoffret Emellertid slogo flammorna i det vinddrag, som genom bar nens häftiga springande förorsakades, i ett enda ögonblick up! kring ansigte och hals och aflockade den lilla de mest skä rande rop. Fru v. Wieche dånade med ett förfärligt anskri och rädslan eller förvåningen gjorde alla till en början råd. villa. Man skrek och ropade på vatten, alla tillstädesvarande mödrar rusade in i barnskaran för att sätta sina älsklingar : säkerhet och förekomma all fara för dem. Under det alla så öfverlemnade sig åt törskräckelsen, hastade prinsessan till der arma lilla, slog sin schal omgring henne och qväfde såmedels elden. Då fru Wieche återkom till sansningen efter sin dåning, fann hon sin dotter i ett angränsande rum, insvept i prinsessans förbrända schal och egarinnan upptagen af omsorgerna att förskaffa den lilla den hjelp, som hon kräfde, under det hon tilljollrade henne tröst och tålamod under sina lidanden. Vid denna syn stannade fru v. Wieche orörlig på tröskeln till rummet. Hon tvekade om hon skulle närma sig eller vända om, då flickan sträckte mot henne sina små armar och sade: — Mamma, hela min vackra drägt är uppbrunnen och jag skulle bränt upp sjelf, om inte ... — Och hon gjorde härvid en talande åtbörd mot prinsessan. Fru v. Wieche trädde fram med nedslagna ögon, kysste prinsessans klädningsfåll och sade: — Nådiga prinsessa, förskjut icke en moders tacksamhet! — Jag lemnar ert barn åt er vård, en läkare är tillkallad. Ni har att förfoga öfver hvad som för tillfället kan fordras. Jag skall låta sända v. Kratzch till er disposition. Med dessa ord, uttalade med en kall och afmätt ton och utan att lyfta ögat mot fru v. Wieche, ville prinsessan aflägsna ig, då lilla flickan med bedjande röst sade: — Låt mig få cyssa er hand innan ni lemnar mig! Prinsessan vände blicken mot det vackra barnet. Tåarne dallrade ännu i den mörka ögonfransen, men det log då let såg upp mot prinsessan. Denna kunde icke motstå den örande synen af ett lidande barn, hon lutade sig ned och ryckte en kyss på dess panna och smekte dess kind, hvarpå on lemnade rummet. Helt tidigt påföljande morgonen begaf sig grefvinnan till