UTRIKES. TYSKLAND. Det är karakteristiskt för den nuvarande situationen i Tyskland, att den stora varsamhet, som varit betecknande för grefve Bismarcks utrikes politik sedan våren förlidet år (tidpunkten sammanträffar ungefär med kejsarmötena i Salzburg och Paris), äfven på den sednaste tiden gjort sig gällande med afseende på de åtgärder, som afse konsolideringen af de år 1866 förvärfvade territorierna. Regeringen är visserligen icke mindre bestämd och energisk i fullföljandet af sina mål, än förr, men den har blifvit nogare i valet af medel och är mera benägen att fästa afseende vid de nya provinsernas lokala förhållanden, än under den första tiden efter krigshändelserna 1866. De största svårigheterna komma ännu alltid från Hannover. , Wezer-Zeit., som hörer till de ifrigaste annexionsorganerna, medgifver, att Preussen måste uppbjuda hela sin kraft för att komma till rätta med denna provins. Det ligger i sakens natur, att den nu samlade preussiska landtdagen måste öfvertaga en god del af detta arbete, men förhandlingarne der vittna om, att saken har många svårigheter. Den fråga, som för närvarande framför någon annan sysselsätter landtdagen, är de hannoveranska medlemmarnes anspråk på, att landet får behålla sin provincialfond, som uppgår till ett belopp af 14 millioner thaler, eller med andra ord: en vidsträckt financiell sjelfständighet. Hannovers penningeförhållanden hafva förr varit särdeles väl ordnade, och landets innevånare sätta således stort värde på, att en viss skillnad bibehålles mellan de hannoveranska finanserna och den preussiska statskassan. På landtdagen i Berlin hafva de hannoveranska deputerade Beningsen, Miquel, m. fl. med mycken ifver uppträdt för bibehållandet af Hannovers särskilda fond och hafra i denna sak icke blott fått största delen af det national-liberala partiet (hvartill de sjelfva höra) på sin sida, utan — hvad som är af större betydelse — äfven grefve Bismarck. Det konservativa partiet deremot vill medgifva Hannover en aversionalsumma (från 500,000 till 112 million thaler) till provinciella ändamål, men är emot upprättandet af en särskild hannoveransk fond. Så står frågan i närvarande stund. Majoriteten i det af deputeradekammaren tillsatta utskottet har förordat regeringens förslag, isynnerhet med afseende på, att preussiska statskassan genom att öfvertaga Hannovers domäner tillika åtagit sig alla de å desamma hvilande utgifter och förpligtelser. Tillika framhålles i utskottsbetänkandet, att Preussen aldrig bör förlora ur sigte den grannlaga behandling af de nya provinserna, hvarpå deras lyckliga sammansmältning med staten till en stor del skall komma att bero. Under utskottsförhandlingarne anmärkte grefve Bismarck, att man i närvarande fall icke kunde jemföra Hannover med de öfriga preussiska provinserna, ej heller kunde man i upprättandet af en provincialfond se en orättvisa mot de andra delarne af landet. Preussen hade alltid sökt att för sina nyförvärfvade territorier lätta öfvergången till de nya förhållanderne och hade deraf aldrig haft skada. För öfrigt vore det regeringens allvarliga mening att — på samma sätt som i Hannover — medqgifva samtliga preussiska provinser en större andel och myndighet i styrelsen af sina egna angelägenheter. I fall deputeradekammaren går in på regeringens förslag, skulle han (Bismarck) anse detta som en uppmuntran att vidare framgå på samma bana. Ett afslag af lagförslaget skulle deremot i hög grad försvåra de nyförvärfvade territoriernas anslutning till och införlifvande i den preussiska statsorganismen. Den officiöse , Prov. Corr. utvecklar i en artikel den 23 dennes ytterligare de skäl, hvilka böra uppmana hvarje patriot att understödja regeringens förslag, specielt hänvisande till den ,, mildhet, öfverseende och varsamhet, som Preussen alltid visat mot sina nya provinser för att vinna deras befolkningar. Frågan skall snart bringas under omröstning i preussiska deputeradekammaren. Det är lätt förklarligt, att man i Tyskland följer denna sak med mycken uppmärksamhet, enär den har en —r H—