Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sopkie Bolander. — Min son — sade hon — du ser den sorg, hvari för lusten af din broder försänkt mig. Den synes förundra dig men så bör det icke vara. Genom hans död har jag blifvi såsom barnlös. Maximilian är så godt som fremmande fö sin familj, och du — — — — Här ser högst bedröfligt ut. — Allt, som förr gladde och fröjdade mig, är nu såson liflöst. Jag finner endart tröst i hvad som ökverensstämme med mitt sinneslidande. — Har ers durchlaucht något att befalla? — Tyvärr har jag ej makt dertill, men jag vill anbefalldig en sak såsom min högsta önskan. — Det skulle vara mig kärt, om jag kunde uppfylla den Hvad behagar ers durchlaucht? — Jag sade dig att Karls död har gjort mig barnlös Hvarken Maximilian eller du har haft den uppmärksamhete att dela min smärta, endast en har gjort det, och denna end: har varit — din gemål. — Det gläder mig om hon lyckats vara er till behag under er sorg. — Hon eger ett värde, som du ännu icke lärt dig upp skatta . .. — Jag förnekar icke hennes förtjenster. — Hon förtjenar att du bemöter henne annorlunda äl hittills. Men gjorde hon icke detta, borde du dock af aktning för ditt eget furstliga anseende icke tillåta dig att förnärm: din gemål så, som nu ofta är fallet, och hvarigenom du måst blifva henne förhatlig och afskyväckande. Följ mina råd ocl ändra ditt handlingssätt! ) Forts. fr. nn 23