bär Tillsyningsföreningens namn; sedan dess hafva flera kommuner med framgång följt detta föredöme. Vår Tillsyningsförenings verksamhet omfattar nu en tiderymd af fyra år, och med hvarje år har samhällets förtroende till densammas ändamålsenlighet tillvuxit, likasom äfven dess tacksamhetsskuld för dess medlemmars oförtrutna uppoffringar. Men, såsom man af årsberättelsen erfar, var det endast efter mycken tvekan som Tillsyningsföreningens medlemmar vid 1867 års ingång beslöto att ännu ett år fortsätta sin verksamhet detta af det skäl, att föreningens bekof af ökade krafter, med andra ord af nya medlemmar, icke blifvit afhellpet, ehuru endast derigenom tillsynen i de sattiges hem kunde blifva så noggrann som vederbör. Områdena för hvarje föreningsmedlems verksamhet voro redan då alltför stora, och det oaktadt funnos luckor, som ej kunde fyllas. Detsamnta är i ännu högre mån förhållandet nu. Icke förty hafva Tillsyningsföreningens medlemmar, i betraktande af den sorgliga belägenhet, hvari den så tidigt afstannade arbetstillgången, de stegrade prisen å lifsförnödenheterna och den hårda vintern, försänkt en stor del af vår arbetarebefolkning, beslutat att åtminstone under denna vinter ytterligare fortsätta sin verksamhet. I detta förhåvande ligger en uppmaning, som — man kan derom vara öfvertygad — icke skall förfela sin verkan på våra bättre lottade klassers damer. Frågan är helt enkelt den, om en institution, som är för vårt samhälle på samma gång en nödvändighet och en ära, skall upphöra genom brist på deltagande från deras sida. Här är en skola öppen, i hvilken den unga bildade qvinnan kan inlära lifvets allvarliga skyldigheter och på ett fruktbärande sätt utöfva de religiösa kärlekspligterna. Här är ett verksamhetsfält, på hvilket arbetet skall skänka den rikaste välsignelse tör hela lifvet åt henne, som egnar sig åt detsamma. Den tro man måste hysa till den qvinliga barmhertighetskänslans aldrig slocknande låga och till framgången af en god och samhällsnyttig inrättning gör, att vi alla, som känna den djupa tacksamhetsförbindelse, i hvilken vår kommun står till tillsyningstöreningens medlemmar och gynnare, med tillförsigt vänta, att deras leder skola förstärkas med nya krafter, som möjliggöra föreningens fortsatta verksamhet tör hämmandet af det elände, ur hvilket laster och brott uppspira, och för lindrandet af lidande likars nöd. Staden och ELånoet. Christine församlings röstegande medlemmar voro i dag kallade till allmän sockenstämma för att välja komiterade för uttaxering af församlingens bidrag för aflöning af dess presterskap, klockare och organist, och utsågos härtill: hrr f. d. apotek. A. H. Gren, fabrikör J. R. Selling, grosshandl. A. Röhss, handl:ne P. Blidberg, J. Andersson och C. A. Nilsson, målaremäst. C. A. Bolm, qvarnarrendat. Ferd. renkel, sjötullvaktmäst. M. Johnsson och packhusvaktmäst. M. Gunnarsson. Till suppleanter valdes hrr handlme E. Mellgren och Aron Andersson, litografen A. Köster och bagaremäst. A. Carlberg. — IIAusköp. Hardl. hr N. Peliersson har, genom stadsmäklarefirman H. V. Ström C.:o, för en summa af 37,500 rår tillhandlat sig slagtaremäst. hr O. Anderssons fastighet n:o 28 vid Kungsgatan (tomter med åbyggnader under n:o 123 och 3,; af n:o 124 i 2:dra roten). — Småsillfisket i Strömstadsorten var under sistl. vecka serdeles gifvande. Så hade man vader sistl. Fredag ute vid Styrsö erhållit 5 mindre båtlaster samt nära norska gränsen en hel mängd sill. Till Strömstad infördes i Lördags flera hästlass af denna vara, gom, såväl å torget som vid bryggan, såldes till 1 rdr 50 öre pr fjerding. : — Kanonångslupen ,,Gunhild, Chefen, kapten grefve Cronstedt, rapporterar från Känsö under den 22 Jan. 1868: sedan den 10 dennes har tills i går hela bugten här utanför varit full af drif-isstycken, som med vestliga vindar staplat sig på hvarann, och ehuru tjocka för det mesta varit rådande, så kunde dock den 16 dennes en-brigg och en slup upptäckas ligga fast i isen. Flera gånger gjordes med Gunhild försök att komma dem till hjelp; men i anseende till isens djup, mer än 8 fot, var det alldeles omöjligt att komma igenom densamma. Den 18 d:s syntes 2:ne svenska skonare för en frisk nordvest vind styra in uti drif-isen, der de strax innanför iskanten ankrade och lågo fast; men på natten vid vindens kantring till hård SSV. råkade fartygen i drift, följande med isen, och på Söndags morgon den 19 upptäcktes den ena ligga helt nära Buskärs fyr och den andra inkommen emellan de s. k. Otterskären, synbarligen fordrande snar hjelp. Genast gick jag ut med ,,Gunhild vägen innanör skären genom den rena isen, som, oaktadt den lönge rådande tjockan med regn, ännu var 3 tam tjock, samt lyckades komma till skonerten, som hette , Mathilda, från Göteborg, liggande med båda ankaren ute och i den farligaste belägenhet, med halfva fartyget i den sammanpackade isen och med aktern alldeles inpå ett af skären. Vi sökte vinda hem ankaren, men fingo endast upp det ena, ehuru med bräckta flya, hvaremot det andra måste stickas ifrån, för att få fartyget bergadt. Till skonerten lemnades ett af ,,Gunhilds ankaren till låns i händelse at behof, och skonerten blef härigenom bergad samt änbogserad till Känsö och förtöjd i isen. E Måndagen den 20 började isen att skingra sig för den rådande NNV. Iiga vinden med utlöpande ström, så att jag kynde gå ut och taga upp det frånstuckna ankaret med ketting samt bogsera in den andra skonerten till Känsö. Derefter gick jag åter ut och bergade in ur Arif icon An mindra håt mad 8 man uti am Ann