Hon är 16 år, af ett intagande utseende, har en betydlig hemgift att påräkna och kan dessutom bringa sin man utsigt på de högsta äreställen vid hofvet. Ni finner häraf, att ganska lysande fördelar äro förenade med egandet af hennes hand? — Utan tyifyel, — Utan tvifvel?! — log grefvinnan och tillade, i det hon med skämtande förtrolighet fläktade honom öfver kinden med sin parfyrmerade kammarduksnäsduk: — Och ni tviflar ej heller, att det är er dessa fördelar äro tillämnade? — Mig? ... Nådiga grefvinna! — Er, min gode grefve! Jag är öfrertygad att jag icke för min dotter kan göra ett bättre val, liksom att ni förstår att skatta värdet af den lycka som erbjudes er, Detta förslag var så oförväntadt och beledsagades af sådane blickar och ätbörder, som knappast lemnade något tvifvel om, att en annan mening dermed var förknippad, och försatte Königsmark i ett bryderi, som han icke kunde dölja. — Ni synes mera förvånad än belåten, Man skulle tro er en nyläring i lifvets skola, Jag erkänner — sade Königsmark — att denna omtanke för min lycka öfverstiger allt hvad jag kunnat föreställa mig. — Om ni under vistandet på landet iklädt er rollen af .Faimable imbecil, anstär den er icke i staden. Ni känner nu min tanke äfven i det afseendet. — Er godhet, nådiga grefvinna, ålägger mig icke allenast tacksamhet utan äfven upprigtighet. Jag har nyss af prins Karl erhållit underrättelse om den hjelp kurfursten ernar sända kejsaren mot turkarne och är beslutad att deltaga deri. Under sådane omständigheter måste jag hysa betänkligheter mot den förbindelse vi föreslår, eller skulle ni anse mig korttänkt och lättsinnig, och — tillade han för att blidka hennes framskymtade missnöje — hellre försaka en lycka än stå illa anskrifven hos er. — Ingenting är lättare än att undvika begge delarne. Hvad tvingar er att deltaga i kriget? Mitt löfte till prins Karl. — Prins Karl!? — utropade grefvinnan, och en skakning genomfor henne. — Och för ett löfte till prins Karl försakar ni en ung, skön och rik brud? :