Å — Öslentliga söreläsningarne. I Lörir -agens ech Måndagens föreläsningar afsslutade herr d:r Forssell skildringen af Englands sjelsstyrelse och framhöll först huru densamma i den gamla goda tiden räckte till för, Englands hela inre förvaltJning och detta genom. en här af öfrer 100,000 kommunala erabetsmän, tjenande utan lön och endast för att fylla en medborgerlig pligt. Hvad som utmärkte dessa embetsmän var den sjelfständighet, som naturligen måste hos dem förefinnas, sjelfständighet nemligen gentemot statsmakten, af hvilken de såsom oaflönade icke hade någon gunst att förvänt:3, sjelfständighet ock gentemot hvarje s. k. folkmakt, enär de gemenligen icke voro tillsatta genom val, utan genom utnämning trån öfverordnade myndigheter, fredsidomare, sheriffer och lordlöjtnanter, neml. af konungen, de lägre embetsmännen åter till det mesta af fredsdomarena. Och hela embetsmamna-ansvaret är dertill hufvudsakligen ett ansvar inför domstolarne, icke såsom på kontinenten ett ansvar inför ministeriell förvaltningsmyndighet. Sålunda var den ursprungliga engelska sjelfstyrelsen icke egentligen byggd på representativa församlingar med beslutanderätt och rätt att utse embetsmän, utan på embetsmannaverksamhet, hvartill kommunernas medlemmar utskrefros och som de personligen voro förbundna att fylla. Deremot har på senare tider ett väsentligen. annat system gjort sig gällande, då den nya stadsordningen, lagarne om sundhetsfattigvårdsoch kommunikations-förvaltningen, byggt den kommunala sjelfstyrelsen på rättigheten för de skattskyldige att utvälja fullmäktige representanter, och med rättighet för dessa att utse embetsmän ned lön för utförande af deras beslut.