Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1868, sida 1

— — ————————e —— 3 — — — — Måhända dömer ni något strängt, min prins. Måhända torde kurfurstens mening vara att förskasla er en sysselsättning. hvaraf ni länge varit i behof, och vända er håg till ett värf, som tillhör er börd och skull bekröna er med ära och berömmelse, — Bah! Sådant kunde varit för Maximilian, med sitt herrsklystna afundsamma lynne och sitt dystra isolerade lif ; för mig besvärar han sig icke med så långsträckta planer. Jag är oskyldig som ett bi, som surrar öfver blommorna. Man fruktar mig icke, emedan min gadd icke ger dödliga sår, Vore saken bara en dårskap, hvad jag skulle anse mig grefvinnan förbunden; men den har sin allvarsamma sida, och jag känner mig helt betungad vid tanken på de pligter, som från denna stund hvila på min skuldra, — Ett löstesrikt förebud till det sätt, hvarpå ni skall uppfylla dem! — sade grefven. — Tapperhet, mod och en god vilja skola aldrig fattas mig. Och på hvilken sida segren än kommer att förklara sig, hoppas jag ni aldrig skall tro mig svika i dessa. — Aldrig, min prins! — Ej en gång, om lyckan skulle vända mig ryggen och hatet och hämden begagna sig deraf för att anklaga mig derför? — Med lif och blod skulle jag kämpa för vederläggandet af en så orättvis beskyllning, om den kunde göras er, och lif och blod blir mig besparade. — Uuru? — sade prinsen och såg frågande på Königsmark. — Jag följer er, — sade denne. — Verkligen?! — Och prinsen kastade sig i hans famn Er plats skall bli vid min sida i striden och jag, oerfaren och oviss, tarfrar en förtrogen att hemta råd af. Ja, Königsnark, vi skola blifva oskiljaktiga! — Ni gör mig för mycken ära, min prins! fUAAUMM