Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1868, sida 1

ni tvifvelsutan af er sjelf inse. Er framtids öde skall på dett möte bero. Brefvet hade ingen underskrift, och fruktlöst sökte Königsmark en ledning för sina gissningar. Då dessa drogo hans tanke alltför långt från de föremål, hvarmed de helst sysselsatte sig, sköt han dem efter en stund åsido för att ånyo vända sig till sina minnens verld, der han dock ej länge fick dröja; denna gång återkallades han af prinsen. — Pass på, min kära grefve — sade han i det han inträdde — om inte mina ideer, som jag misstänker den hedervärda klokheten för att afsides benämna förflugna, som oftast hemta sina korn på sanningens territorium. Eller hvad tror ni orsaken vara till mitt plötsliga hemkallande? — Jag fruktar att pi skulle finna min gissningsförmåga alltför svag, om jag skall bjuda till att öfva henne på detta ämne. — Allt hvad jag förutspådde har sin rigtighet! Jag skall bli en tidshvarfvets hjelte. Hannovers ära och min egen odödliggörare. Och allt genom politiken och intrigen. O beundransvärda makter, hvad jag prisar er! . . . Ni vill ej tro mig, min käre grefve, det står att läsa på ert ansigte. Jag måste alltså förklara mig nogare. Min onkels från Celle besök här hade till ändamål att förmå kurfursten att, tillika med honom, sända hjelptrupper till österrikiska kejsaren mot turkarne. Nå väl, ni ser här den, som skall anföra dessa trupper. Jag, som blifvit uppfostrad som en åsna, som man sökt genom okunnighet och veklighet oskadliggöra för framtiden och mina bröder, som endast haft mina lakejer och hundar att befalla öfver, jag skall gå i spetsen för en här, skall diktera order för krigserfarna fältöfverstar . . Och hvarför? Emedan en förälskad qvinna finner mina ögon vara sig till besvär här. Skönt, Königsmark, skönt! Lefve politiken och intrigen! — Ni tiger, min grefve! — återtog prinsen, sedan han en stund väntat på svar. — Ni vill kanske att jag skall hembära er mitt pris, som den primitiva orsaken till min lycka? Men den passiva roll ni spelat berättigar er ej till sådane anspråk. De tillhöra endast min far och grefvinnan Platen. Den sednare hotade i siu vrede att jag skulle få ångra det spratt jag spelade henne, och denna hotelse skall nu sättas i verket.