han sålunda väntade hört Håkansson gå uppför trappan till sitt i öfra våningen belägna sofrum. Efter en stund och sedan kaffet blifvit intaget, hade E. gått upp på rummet för att se efter Håkanson, hvilken samma dag bedt honom vara sig följaktig till rådsturätten, hvarest Håkansson haft en rättegång anhängig. Att han, uppkommen på rummet, sctt H. ligga orörlig på sängen med ansigtet vändt till väggen, af hvilken orsak E. i början trott att H. ville gyckla med honom och derföre återigen gått ned till hustru H. Efter en stunds förlopp och då ingen rörelse förspordes i rummet ofvanför, hade E. ånye gått upp och dervid ,ruskat på H., hvilken han trott vara afsvimmad, emedan han af hustru Håkanson hört omtalas att hennes man understundom hade anfall af -dåndimpen, och derföre gnidit hans panna och tinningar med vatten, taget ur en i rummet befintlig tvättkanna. Då han likväl icke lyckades att härigenom återkalla H. till sansning, hade han underrättat hustru IH. om förhållandet, hvilken ombedt E. att genast tillkalla en sältskär. Denne ankom och efter förgäfves försökt åderlåtning förklarade att H. aflidit af blodslag. (En sedermera tillkallad läkare har dock afgifvit det utlåtande, att H. aflidit till följd af yttre våld.) Derefter förhördes hustru Håkansson, som förklarade att hon ej hade sig någonting bekant rörande mannens dödssätt. Härefter förevisades åtskilliga bref, skrifna med hustru H:s handstil, hvilkas rigtighet hon erkände; men härvid inträffade den ledsamma omständigheten, att häktade Eklund skrifvit ett kärleksbref till sin älskarinna, med begäran att hon på baksidan af brefvet skulle teckna det önskade svaret, och denna handstil befanns ega en förvånande likhet med hustru H:s. För denna handskrift nekade hustru H. bestämdt. Eklund medgaf att han skrifvit brefvet, men påstod att det gällde en viss Nathalia Hallstedt, boende å Norrmalm. För ytterligare bevisnings förebringande uppsköts målet till den 30 dennes, då hustru H. ålades inställelse vid laga påföljd, och E. återfördes i häktet. (Från Karlstad.) Eldsvådan den 15 dennes. Vermlauds-Posten för i Lördags berättar: Undersökzing hölls sistl. Onsdag inför härvarande rådhusrätt angående den eldsvåda, som här timade den 15 dennes i ctt uthus i hörnet af gamla Skeppareoch Bakgatorna. Af de upplysningar, som härvid lemnades, ville det synas, som om elden varit anlagd, emedan vittnen intygade att elden började inuti ladan, hvilken varit stängd, och att nyckeln fanns förvarad hos snickaren Björkbom, boende å annat ställe i staden. Björkbom hade försäkring i Skandia för 1,200 rdr å der befintlige snickareverktyger, hvaraf icke mindre än 82 st. kälhyflar, enligt uppgift, hvilket antal dock efter flera uppmaningar af rättens ordförande nedprutades till åtminstone 60 st. Ett vittre intygade, att de i ladan förvarade verktyger icke borde öfverstiga 30 å 40 rdr samt att det öfriga innehållet endast bestod af mindre, sönderspillrade brädstumpar. Då elden utbröt, befanns Björkbom hemma i sin bostad, fullt påklädd, och ehuru underrättad om elden, gjorde han inget försök att rädda sina effekter, utan sysselsatte sig i det stället med att söka efter ett tåg för att rädda en gris, som icke hotades af någen fara och hvilken dessutom icke tillhörde honom. Målet blef uppskjutet till annan dag för flera vittnens inkallande.