Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1868, sida 2

KGD nmii Ö till lagutskottet, i hopp att detta utskott skall nu finna sig föranlåtet att egna det vigtiga ärendet en mera allvarlig behandling än vid den sistförflutna riksdagen. S. 4. Hedlund. Göteborg den 27 Januari. Att innevarande riksdag icke kommer att sakna stoff för vigtiga öfverläggningar och beslut äfven utanför det område, på hvilket de kongliga propositionerna röra sig, det erfar man redan af de motioner, som blifvit i kamrarne framställda. Bland dessa saknas icke alldeles sådane, som gälla nationens högre andliga intressen, än mindre sådane, som omedelbart framkallats af dagens och stundens behot. Att våra i det hela så förträffliga kommunalförfattningar dock tarfva förändriugar, särskildt hvad angår grunden för rösträttens utöfvande, är en äsigt, som redan under den jemförelsevis korta tid, hvarunder dessa författningar existerat, hunnit blifva ganska rotfast inom en stor del af nationen. I en mängd kommuner herrskar starkt missnöje med rösträttens ojemna fördelning, och detta missnöje har gifvit sig luft ej blott i ganska många af landsortspressens organer, utan ock på talrikt bevistade primärförsamlingar i olika delar af landet. Också har riksdagens andre kammare beslutat ett särskildt utskott för revision af kommunalförfattningarne, och flera motioner hafva blifvit väckta i ämnet. Den radikalaste bland dem är en af hr A. W. Nilsson, att omröstningen vid kommunalstämma skall ske per capita; en annan, framstäld af hr Magnell, föreslår, att den nu gällande grunden för röstberäkningar må bibehållas, men att bolag frånkännes rösträtt, att maximum af en persons röstetal bestämmes till !3, af hela röstetalet inom kommunen, samt att, om hälften af kommunens ledamöter vore närvarande och 24 af dem, per capita räknadt, reserverade sig mot ett fattadt beslut, detta ej skulle ega laga kraft; samt en tredje motion af hr Harald Eriksson om att nämnda maximum måtte bestämmas till 1,,, af kommunens hela röstetal. Hr Magnells motion, ehuru något komplicerad, synes oss angifva den riktiga medelväg, på hvilken frågans lösning för en längre tid är att vinna, och em hvilken alla partier böra kunna förena sig. Såvidt som opinionerna hitintills gifvit sig tillkänna, har man nämligen från de gynnades sida intet motstånd att vänta mot en billig jemkning af den kommunala rösträtten, och å andra sidan äro många, som till principen hylla lika rösträtt, benägna att omfatta ett medelvägsförslag, som å ena sidan skyddar mot den verkliga eller inbillade fara, som skulle ligga deruti, att kommunens utgifter voteras af dem, som föga bidraga till bestridande af dess behof, men äfven å andra sidan förhindrar, att ett bolag eller en obetydlig minoritet af förmögne blifva inom kommunen allherrskande. En af tidens vigtigare frågor är vidare den om förenkling af embetsverkens organisation och om inskränkning at de aflönade embetsoch tjenstemännens antal. De fördelar, som härigenom vore att vinna, äro dels en snabbare behandling af allmänna ärenden, dels en besparing i statsutgifterna, men i främsta rummet den, att en stor del af vårt lands intelligens, som nu absorberas af ett vidtutgrenadt och kompliceradt embetsmannaväsen, skulle, om en sådan reform genomföres, göra sig gällande på andra verksamhetsområden: i åkerbrukets och näringarnes tjenst och i de mångfaldiga bestyr, som tillhöra det kommunala lifvet hos en nation, inom hvilken sjelfstyrelsen icke är ett tomt ord. Att en tendens till reformer i denna riktning inom riksdagen finnes, är lyckligtvis redan konstateradt, om än endast i spridda yttringar. Hr Björcks motion om styrelseverkens ombildning och hans af andra kammaren bifallna framställning om nedsättande af ett särskildt utskott för denna motions behandling skola måhända gifva uppslaget till en genomgående behandling af detta vigtiga ämne. Säkert är, att mycket kan göras för förvaltningens decentralisering och sjelfstyrelsens utveckling, samt att åtskilliga högt salarierade embeten finnas, som utan mehn kunna afskaffas. Skadan af sådane embetens tillvaro är icke blott den omedelbara, att statsutgifterna derigenom ökas, utan äfven den, att den sporrar ärelystnaden att kasta sig in och fasthålla sig på embetsmannabanan, i stället för att välja andra fält för vinnande af anseende och inflytelse. Till de öfriga motioner, som synas oss förtjenta af särskild uppmärksamhet, skola vi i morgon återkomma. Staden och Länet. Göteborgs Tillsyningsförening har i mm 8 2— a op Jan haft. dosan 2