Gresfve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Dyra barn, — sade hertiginnan och slöt henne i sina armar — en flyktad lycka återkommer aldrig. Förhållandena foga sig aldrig tvenne gånger på lika sätt; derför kunna vi aldrig återkalla glädjen eller sorgen, sådane vi en gång erfarit dem. Det lugn, du fordom kände i ditt hem, skall det icke mera skänka dig. Minnena af dina utståndna lidanden skulle förmildras, men skulle du icke i samma mån ogilla detta steg, såsom stridande mot dina pligter och ovärdigt det föredöme din höga plats ålägger dig? — 0. min mor, ni känner icke hvad jag lider! — Mci jag banner ditt hjerta och vet, att det aldrig skulle återvinna sitt lugn under känslan af en anklagelse eller sjelfväckt förebråelse. — Ni vägrar mig ett skydd under ert tak, en fristad i er famn? — Dyra barn! .. — Det var icke eder vägran jag fruktade, det var min saders betänkligheter. Jag räknade på eder bemedling hos honom, men jag missräknade mig. Ett enda står mig blott åter att hoppas. — Hvad? — En fremmandes barmhertighet. — Un fremmandes? Ack, hvilken skulle väl varmare behjerta din belägenhet än din moder? — Grefve Königsmark. Han skall anropa min far för mig. — Königsmark? — upprepade hertiginnan med cn röst, hälften sträng, hälften bedröfvad. — Han känner mina lidanden. — Du har gjort honom till din förtrogne? Himlen vare ) Forts. fr. n:o 19.