Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 2

. Freding. Första Kammarens kansli. Första Kammaren har utsett sitt kansli och dervid antagit: till notarier: C. J. Kuylenstjerna, löjtnant W. Reutersvärd, v. håradshöfdingarne W. Billing, H. Odelberg, A. Gustafsson, V. Ryman, E. Carlsson, A. Hård af Segerstad; till första kanslist, kammarherren frih. G. Ehrenborgh; till registrator, e. o. kanslisten J. Schröderheim samt till kanslister: riddarhusfiskalen C. Lagerheim, kanslisten J. Kröningsvärd, R. Brakel, W. Liljesköld, W. Beskow och A. F. Lundberg. UTEKEIKELS. ÖSTERRIKE. Lustslottet Miramare har nu öfvergått i den kejserliga samiljens ego, och ha till ärliga underhållet deraf anslagits 20, 000 fioriner. Den mexikanske general Miramons enka har af den österrikiska kejsarfamiljen fått en årlig pension af 3,000 fl. ITALIEN. På den sednaste tiden har det varit mycket tal om, att Frankrike hyste den naturliga önskan att så snart som möjligt draga sina trupper tillbaka från Kyrkostaten, och förmodligen står denna önskan i sammanhang med gårdagens telegram från Wien, ehuru väl näppeligen italienska regeringen kan gå in på att — såsom der antydes — nära nog garantera påfvens verldsliga makt. Naturligtvis skulle det eljest — om vilkoren vore antagliga — stärka Italiens inre förhållanden och specielt utöfva ett fördelaktigt inflytande på dess kredit, om det abnorma tillståndet toge slut, och ett italienskt territorium hölles besatt af franska trupper. Det förhåller sig nemligen så, att den värsta rubbningen i den italienska krediten daterar sig från Garibaldis sednaste expedition och de omedelbart derur framgångna förvecklingarne, och den nedtryckning af de italienska kurserna, som då inträdde, fortfar ännu. Att man emellertid icke i Italien motser framtiden med trygghet, visar en af de sednaste debatterna i deputeradekammaren, der vensterns chef, Crispi, antydde , vissa nära förestående eventualiteter, med anledning af hvilka man måste veta, huruvida regeringen ingått förpligtelser till fremmande I makter, samt i så fall hvilka, innan kammaren kunde bevilja budgeten. För öfrigt I protesterade ministerpesidenten emot att indraga en sådan konjekturalpolitik i debatten, hvilken derigenom skulle beröfvas den karakter, som tillkom denna debatt. I en korrespondens från Florens till den franske ,, Moniteur omnämnes ett tal, i hvilket Ponao di San Martino uppträder mot påståendena om, att piemontesarne skulle hysa separatistiska tendenser. San Martino representerar nemligen — efter hvad ,,Moniteur påstår — i första ledet det kraftigaste, mest disciplinerade och talrika af alla de partier, som den 22 December förenade sig mot kabinettet Menabrea och oftast under de sednaste tre åren varit mot alla ministerer,. d. v. s. mot all moderat politik. Om man sammanställer San Martinos ord med deputeradekammarens hållning, då den sednast sammanträdde, så finner man huru ringa , revolutionär betydelse, som den egendomliga omröstningen den 22 December hade, och huru den hvarken berodde på någon koalition eller tvetydighet, ja, denna omröstning kunde — noga räknadt — icke anses för ett ogillande af den politik, som Menabrea följt. Som motstycke till San Martinos ord anföres det tal, som Ratazzi höll på den för honom i Neapel gifna banketten, i hvilket han betonade det närmande i åsigter och intressen, som egt rum mellan de södra provinserna och Tiemont. ,Man måste hoppas — yttrar Moniteur — att Ponza di San Martinos råd måtte finna mera gehör, än Ratazzis, samt att det piemontesiska partiet, förgätande allt agg, skall närma sig högern, hvilkens naturliga allierade detta parti är, på det en verklig majoritet må kunna bildas, utan hvilken det parlamentariska lifvet i Italien skall fortfarande vara dömdt att åstadkomma ofruktbara och farliga agitationer. Pius IX skall gifva den kejserlige prinsen i Frankrike, hans gudson, till present alla de i Camera del Spogli förvarade föremål, hvilka Pius VII i Paris 1804 I fick af Napoleon I. Dessa saker äro tilll största delen konstföremål. I en påflig skrifvelse förklaras, attkardinal Andrea, sedan han inom den bestämda tiden återvändt till Rom och skriftligen förklarat ånger öfver sitt beteende, af påfven återfått ,,den heder och de privilegier, som åtfölja kardinals-värdigheten. Hans biskopsstift och pastorat skola likväl tills vidare förvaltas af dess ,,apostoliska administratorer. FRANKRIKE. Omedelbart efter den franska armflagens antagande har europeiska pressen med förökad ifver börjat diskutera frågan om krig eller fred under det nyss ingångna året. De officiösa organerna föra nästan utan undantag ett särdeles fredligt språk och skildra situationen såsom mycket fredlig, hvilket dock icke hindrar, att den ena makten med misstänksamhet iakttager den andrac röroelgar Sam att Öttaulsgarg tan