fälligt utskott, remitteras till bevillnings-utskottet, men sedermera, och efter det åtskilliga ledamöter uttalat sig för att motionen genast måtte förkastas, biträdde detta yrkande. Motionen vore, yttrade s talaren, dels obehöflig, dels innefattade den förslag till en åtgärd, som om den af regering och riksdag vidtoges, skulle mångenstädes blitva betungande. Den vore obehöflig, ty efter all anledning skulle bränvinsbränningen af sig sjelf komma att upphöra vid den af motionären föreslagna tidpunkten för förbudets trädande i kraft: Betungande blefve samma åtgärd derigenom, att den lade hinder i vägen för den genom sednaste årets ogynnsamma väderlek skämda potatisens och mer eller mindre skadade sädens användande på det fördelaktigaste sätt. Åtgärden skulle tillika innefatta en orättvisa mot alla de bränvinsbrännare, hvilka — och detta gällde de flesta af dem — med köpmän ingått kontrakter om större eller mindre bränvinsleveranser, och som, då de genom det föreslagna förbudet sattes ur stånd att fullgöra sina förbindelser, skulle drabbas af kännbara förluster. Den af motionären befarade brödbristen skulle ej minskas, utan snarare ökas, om det föreslagna törbudet utfärdades. Ilr Wigart önskade, att kammaren måtte bebjerta motionens syfte, då den afsåg och säkerligen äfven, i händelse den gillades, skulle bidraga till afhjelpande af den mångenstädes rådande spanmålsbristen. Hr Ola Olsson kunde icke fatta möjligheten af, att, såsom hr v. Troil påstått, brödbristen genom förbudets utfärdande skulle blifva större, än om något sådant icke komme till stånd. Betungande kunde den föreslagna åtgärden visserligen blifva för några enskilda personer, men intet afseende borde fästas dervid under en tid, då hundratusentals personer ledo nöd. Att bränvinsbränningen skulle af sig sjelf upphöra, kunde tal. icke tro, då efter hvad han hade sig bekant, redan nu 100 brännerier voro i verksamhet, och till nästa termin anmält sig 62, till den fjerde 23 och till den femte 13. De sistnämnda antalen voro väl icke betydliga, men komme med säkerhet att ökas, då anmälningar finge ske ännu fjorton dagar före bränvinsbränningens början. — I samma syfte yttrade sig hrr Medin, Rosenberg, Per Nilsson från Christianstads län, Jöns Pärsson och Reutercrona, hvilken sistnämnde såsom sitt yttrande i frågan uppläste en motion i enahanda syfte med den nu under behandling varande, hvilken han ämnat väcka, men som han numera icke vore sinnad att inlemna. Afslag yrkades vidare af hr Lindström, hvilken icke trodde den föreslagna åtgärden skola afhjelpa, utan snarare öka, den förlägenhet, för hvars skull man ville hafva den vidtagen. Åtminstone kunde detta ej ske, såvida ej samtidigt med bränvinsbränningsförbudet utfärdades exportförbud för spanmål och potatis samt ett importförbud för bränvin, ty i annat fall fruktade tal., att enda följden af bränvinstörbudet blefve export af spanmål och potatis till Preussen och Danmark, hvarifrån nämnda varor på våren säkert skulle återkomma i form af bränvin. Frih. Gripenstedt gillade de skäl, som blifvit andragna för afslag och framhöll dessutom, att det hvarken vore klokt, rätt, eller till sina följder välbetänkt att i följd af tillfälliga förhållanden vidtaga några förändringar i sjelfva lagstiftningsgrunden. Den förhandenvarande förlägenheten kunde endast minskas på enskild väg, om bvar och en beflitade sig om sparsamhet, gjorde allt det goda han förmådde och föröfrigt bemödade sig att fördraga den onda tiden med manlig ståndaktighet. I samma syfte talade hr S. Nilsson, hvilken tillika påpekade önskligheten af att förslaget genast förkastades, då i annat fall, och äfven om det framdeles blefve ogilladt, mycken ovisshet och oreda i handel och vandel skulle uppstå. Hr Witt trodde frågan ännu vara i så ouiredt skick, att man åtminstone borde visa motionen den uppmärksamheten att remittera densamma till ett tilllalligt utskott. — Hr Hedlund I ansåg spanmälsbristen komma att ökas, i händelse förbudet komwe till stånd; ty då de handlande, som trån utlandet reqvirerat spanmälspartier, genom det prisfali, som af förbudet skulle förorsakas, komme att hotas med betydliga förluster, blefve följden den, att de gjorda reqvisitionerna om möjligt återkallades och inga nya på lång tid komme att göras. Frih. af Ugglas åberopade för sin åsigt om förslagets otillbörlighet isynnerhet de skäl, som at hr Lindström blifvit anförda, och tillkännagaf, att förslag i enahanda syfte blifvit hos regeringen framställda; men att regeringen hittills ej ansett sig böra fästa afseende vid desamma. då de säkerligen ej skulle leda till afhjelpande af de öfverklagade olägenheterna, men deremot medföra ruin för många och en våldsam rubbning i en mängd förhållanden. För öfrigt väcktes följande motioner: af hr Hedengren om förändring i k. förordningen den 1 April 1843 om prestval, i syftning att alla å kommunalstämma röstberättigade måtte ega rösträtt vid prestval, att hvarje röstande skulle ega endast en röst och alla val ske med slutna sedlar samt att församlingen måtte ega rättighet att kalla af hr Bergström om en förklaring, innefattande att delaktighet i bolag ej medför valbarhet för kommunen; I af hr Lönnberg derom att. med ändring af lagens föreskrift angående handelsboks vitsord, detsamma måtte inskränkas till 6 månader; I af hr Grafström om vissa ändringar i tulltaxan t 1 : q f fjerde profpredikant; i j ( 1 i afseende på artiklarna apoteksvaror och kemisktq tekniska preparater; af hr Reutercrona om upphäfvande af alla stadganden rörande frälsemäns forum; ; af hr Sven Hansson om ändring af kommunallagen: I af hr Rosenberg derom, att riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anmäla, att något arfvode till aflönande af vikarie hädanefter ej borde riksdags-: man, som tillika bekläder offentligt embete, tillerkännas; af hr John Ericson om tillsättande af ett särskildt utskott, som hade att till riksdagen inkomma så väl med yttrande om och i hvad mån grunden för röstberäkningen inom kommunen borde förändras som ock med förslag till de ändringar i. kommunallagen, som af denna och andra i samma ämne väckta motioner kunde föranledas. Bordlades; af hr Orre 1) derom att ett exemplar af konungens befallningshafvandes kungörelser måtte tilldeJas hvarje kommunalstyrelse; 2) om öfverflyttande af en del af pastors åligganden på komministrarne i ifrån moderskyrkan aflägse annexer; 3) om exekutionsväsendets ordnande. Dessa motioner bordlades; af hr Hedlund derom, att fabrikationen och tillverkningen af hvitbetssocker måtte beläggas med en tillverkningsskatt, som motsvarar tullen å råsocker; af hr Ola Nilsson från Kristianstads län om ändring af lagens stadgande angående försäljning af fast egendom; af hr Hörnfelt om anslag till väganläggning i Norrland ; af hr Rudberg: 1) om användandet af äldre gevär; 2) derom, att alla kungsgårdar m. m. måtte vid nu gällande kontrakters slut å offentlig auktion försäljas; 3) om förhöjande af skjutslegan för posthemman och 4) om förändrande af Borgbolms pedagogi till ett 3-klassigt läroverk samt om anslag till en lärare. Dessa motioner borde lades. Utskotten. 1 s i ( iu j 1 , 1 8 — — — — 8 a f 8 I 0 I e M 1 8 n 0 å