Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd.) Af Sophie Bolander. På hertiginnans begäran fick han sjunga om dem änn en gång, och då han slutat bad grefvinnan honom tolka dera innehåll på fransyska för henne. Då han detta gjort, önskad hon ytterligare, att han måtte skänka henne en afskrift derat hvilken önskan han genast gick att uppfylla. Han lemnad sällskapet för någr: onImick, hvarefter han återkom och till ställde grefvinnan en sådan. Hon lät honom företaga tolknin gen ånyo, begärde ett blyertsstift och undertecknade med be tydelsefulla streckar de trenne första raderna af andra versen Sedan hon visat det för Königsmark, gömde hon pappere inom sin korsett och begaf sig upp i den svenska ringdansen som nu spelades upp och hvilken den nyssnämnde anordna till festens fullständigande. Grefvinnan deltog deri med nästa yrande liflighet och märkte ej, att hon under de raska svän garne tappade de förstuckna verserna. Efter dansens slut gicl man till bords, hvarmed sestligheten afslutades och nöjet va tilländalupet. Vi vilja icke upprepa det intryck af belätenhe det efterlemnat hos alla; sjelfve gamle kurfursten hade, såson vi nämnt, låtit bedåra sig öfver den roll han spelade och för säkrade sin sköna grefvinna vid afskedet, att hon aldrig visa sig älskvärdare och mera tjusande för hans ögon än denn afton. Sjelf tänkte hon endast på Königsmark. Älskade ha henne eller icke? Var det försigtighet eller likgiltighet, son föreskref den förbehållsamhet han alltid mot henne visat? Nu sedan hon gifvit honom att förstå sina känslor, skulle han vi underlåta att på dessa dolda vägar, som äro så retande fö den hemliga kärleken, lägga sitt hjerta för hennes fötter oc njuta sin lycka? Under sådana tankar kastade hon sig, i sin till hälfte upplösta drägt, ned på en soffa i ett litet kabinett, hvars fön ) Forts. fr. n:o 18.