Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 1

—— ——c5d.rhpp7bet ster låg ut åt en lummig park, oroligt hyssnande om intet lefvande ljud skulle förråda sig genom den döda tystnad, som nu inträdt, då några sakta toner af den omtalade visans melodi nådde hennes öra. — Det är han! — sade hon med aningsfull förhoppning och gick fram emot fönstret. Mänan stod bakom ett moln. Sången fortfor helt sakta, och hon tyckte sig till och med uppfatta några ljud af de svenska orden. Då öppnade hon fönstret. Tysta steg hördes i det mjuka gräset, och mellan lindarnes stammar kunde hon i det rådande halfmörkret skönja en karl, insvept i en kappa, som nalkades. Han stannade under fönstret, såg upp och lade handen på sitt hjerta. —Ni finner lilla porten till venster öppen — sade hon. Han lade fingret på munnen och skyndade åt den anvisade sidan. Inom några ögonblick öppnades hennes dörr, och hon gick den inträdande till mötes. — Ni kommer då, min grefve?! Vi förstå ändtligen hvarandra! — läspade hon. — Eller vi skola göra det, — hviskade den tilltalade och afkastade hatt och kappa. Nu gick månan framom molnet och upplyste rummet. Grefvinnan gaf till ett kufvadt anskri. — Ni finner ej den ni väntat! — log den inträdande mot henne. — Min prins, detta är ett streck, som ni skall få ångra! — utbrast den bedragna förtörnad. — Streck!? — upprepade skrattande prins Karl. — Anklagar er icke detta ord? Tro mig, min grefvinna, mitt oväntade besök är just föranledt af edra streck. — Ni tillåter er icke allenast att blottställa mig, ni vågar äfven förolämpa mig. — Var lugn, min grefvinna! En person af ert rånommå har ingenting att frukta i den vägen. Dessutom bör ni akta er att af en förtrogen göra er en fiende. — Ni är känd för den elakaste skämtare vid hofvet, men detta öfverstiger dock all förväntan. — På min furstliga ära! Ingenting kan vara allvarligare menadt! — Tillåt mig då underrätta er, att ert allvar är ännu obegripligare än ert skämt.