ting och icke hade något derutöfver att bekänna och tillade att Larsson aldrig talt vid honom om mordet utan alltid sökt att dölja brottet och gömma de nedblodade kläderna. Påä tillfrågan ansåg allmänna åklagaren förut hörda vittnet Nylins uteblifvande ej böra inverka på målets fortgång utan förklarade sig beredd att afgifva sina slutpåståenden i målet. Åklagarens slutpåstående, som af ordföranden upplästes, var af följande lydelse: , Tille slutpåstående i målet mot häktade Margareta Larsson med flere angående mord m. m. får jag, efter tagen del af handlingarne, ödmjukligen andraga: Som Larsson af egen, genom omständigheterna styrkt, bekännelse är förvunnen att hafva Thorsdagen den 5 Sept. 1867, i uppsåt att döda med berådt mod, berötvat ogifta Maria Lovisa Laurell lifvet, deryid Larsson begått både stöld och rån, kan jag ej underlåta att yrka att Larsson måtte för sina under de mest fasaväckande omständigheter begångna brott mista lifvet genom halshuggning. Hvad åter angår jemväl tilltalade guldsmedsgesällen Johan Friberg, anser jag sådana omständigheter hafva mot honom förekommit, att han må stånda ansvar dels för det han trugat och förledt Larsson att mörda Laurell, dels ock för det han tagit sådan befattning med det af Larsson från Laurell tillgripna godset såsom om han det sjelf tillgripit hafver, hvadan jag ej kan underlåta att yrka det Friberg, jemlikt 3 kap. 1 5 strafflagen, må stånda samma ansvar, hvartill Larsson gjort sig skyldig. Beträffande slutligen pantlånaren Wahlberg och hans hustru, så har emot dem förekommit att de innehaft en del af det från mördade Laurell stulna godset, för hvilket de till en början till en del nekat, hvadan jag ej kan underlåta att å dem yrka ansvar för innehafvande och döljande af stulet gods. I detta skick öfverlemnar jag målet till domstolens afgörande.s Derefter tillfrågades Larsson hvad hon om allmänna åklagarens yrkande hade att säga, men kunde hon för snyftningar och djup rörelse ej besvara ordförandens framställda fråga. Friberg, tillfrågad om han mot det framställda yrkandet hade något att genmäla, svarade endast att han icke haft någon delaktighet i det begångna brottet. Sedan det från pastorsembetet i Norrtelje till rätten ankomna prestbetyget, för Larsson, blifvit uppläst jemte en skrifvelse af innehåll, att det vid flera tillfällen omordade brefvet till Friberg, hvilket uppgifvits såsom qvarliggande på Norrtelje postkontor, tillhörde en annan person, förklarades målet, för makarne Wahlbergs hörande, uppskjutet till Tisdagen den 28 innevarande månad kl. 10 f. m. — En kolportör, förre renskrifvaren Gottfried Lindman, som förut haft åtskilliga förvecklingar med hufvudstadens polis, i det han af en nära anhörig en gång varit angifven för stöld och ett par gånger blifvit, såsom lösdrifvare, sänd med fångskjuts till sin hemort, Göteborg, stod åter i Måndags inför polisens skrank, denna gång tilltalad för bedrägeriförsök. Lindman hade nemligen till salu utbjudit några läsarskrifter, på hvilkas omslag stod tecknadt: , Säljes för 50 öre, som tilldelas en utfattig enka och dess trasiga och hungriga barn; men när han skulle göra redo för hvarest den behöfvaade familjen bodde, kunde han let icke. Vid polisförhöret med honom nekade Lindman att ha skrifvit ofvanstående, ehuru han medgaf att det var mycket likt hans handstil, amt påstod till och med att angifvaren vore den lertill skyldige. Då Lindman anhölls, var han sysselsatt med att utdela en på baksidorna af kuörta bokhäftensomslag med versaler illa tryckt oroklamation om en uppenbarelse, som han haft på Kinnekulle midsommardagen 1866; och lyder proklamationen sålunda: ,Jag will att du skall örklara på jorden att det rike, hvarom jag talar Mathei 6 kapitels 10 vers, skall regeras af mig åsom öfversteprofet och konung, jemte tolf apostar, herdar, lärare, diakoner, diakonissor, skiffare, raftverkare, hjelpare och sjuttio äldste. Inga ndra styresmän varda, hvarken af mig eller min ader och den helige anda, såsom regerande på orden ansedda; och skola nuvarande embeten, jenster, sysslor och uppdrag småningom taga de sämnda bibliska titlarne och egenskaperna. — Ur agboken förd af Gottfried.