3 . Bref från Amerika, (Till Nerikes Allehanda.) Stockholm i Wisconsin, d. 9 Dec. 1867. Af Eder alltid välkomna tidning finner jag, att mitt sednaste bref ej måtte ha framkommit, enär det icke blifvit aftryckt. Det har förmodligen frusit in någorstädes, hvilket icke förundrar mig, då det alls icke är ovanligt, att amerikanska ångbåtar träffas af detta vidriga öde under färder på senhösten. Deraf kan Ni sluta, att vinterkölden här stundom är svårare, än i Sverge, ehuru vintern i Amerika är vid pass en månad kortare, hvaremot sommarvärmen kan antagas vara 5 till 10 grader högre, än i Sverge. Dagslängden här uppgår vid midsommaren till 15 timmar 17 minuter, vid midvintern till 9 timmar 31 minuter. Sommarnätterna, som icke upplysas af några stjernor, äro mörka som en svensk Oktobernatt, hvaremot vinternätterna under nymånad förefalla något ljusare, än i Sverge. Från det kära fosterlandet ha vi hittills knappast fått några andra underrättelser, än genom Nerikes Allehanda; och dessa underrättelser hafva i mycket förefallit oss beklagansvärda. De känslor och omdömen om det kära hemlandet, hvilka här göra sig gällande, kunna blott matt på peperet återgifvas. Man säger: hvarför skall Sverge öda och göda onödige tjenstemän till tusental? hvarför icke tillämpa det amerikanska systemet? o. m. d. Också här finnas tjenstemän, motsvarande fjerdingsmän, länsmän, fiskaler, borgmästare, landssekreterare o. s. v. men dessa tjenster äro lonlösa förtroendeuppdrag, som innehafvas af landtbrukare och andre näringsidkare. Detta oaktadt skipas lagarne med en för oss svenskar ovanlig raskhet och ordning, och det har händt, att stämning uttagits, rättegång utförts och utslag fallit på samma dag. Häromdagen skref jag till en landtmätare, som bor 30 eng. mil härifrån, och bad honom komma och uppmäta min farm. Nåja, han kom, men icke åkande efter 2 hästar, såsom en svensk landtmätare, vore han än aldrig så mager, utan anlände han gående och sjelf bärande sina enkla, men goda instrumenter i grofva händer, vittnande om tungt arbete: han är farmare, han ock. I öfrigt var han synbarligen en gentleman med en erfarenhet, som en svensk ingeniör kunde afundas. Så är ock en prest här vanligen farmare, och i sin tjenst är han församlingens tjenare, ej dess herre. Flera gånger har jag varit välkommen gäst hos öfverste H. Mattsson, som för mig förklarat vigtiga satser ur den amerikanska lagstiftningen, hvaraf jag dock ej vågar återge något af fruktan att grumla dess klarhet; men så mycket har jag tyckt mig finna vid jemförelse med, hvad jag känner om den svenska lagskipningen, att mad måste förvånas öfver, att ett gammalt, civiliseradt land, som Sverge, kan hylla ett så föråldradt lagsystem, hvilket, ehuru årligen klacklappadt och hälfsuladt, är och blir en trasslig härfva, utan början och utan glut. En och annan torde rynka på näsan åt en sådan öfverste, som umgås med en simpel farmare. Kanske får Ni snart se honom och bilda Ert omdöme om en man, som vunnit en framstående ställning, men likväl, efter hvad jag tror, sätter grofarbetet i jembredd med befattningar i statens värf. Ställ honom emellan en svensk öfverste och en arbetare: han skall, som en svensk saltmätare, stryka dem med samma mått, icke för att otillbörligt törringa den ene och höja den andre, utan derför, att han är fast öfvertygad om jemnlikhetsprincipens fullkomliga berättigande. I mina afskedsord, införda i Nerikes Allehanda vid min resa från fosterlandet, undanbad jag mig bref med förfrågningar, synnerligen af okände. Likväl börja sådana bref ankomma från åtskilliga delar af Sverge, hvari man at mig begär råd, rekommendationer, upplysningar o. s. v. De bref, som hittills anländt. har jag besvarat, men förnyar vänligen min anhållan att icke vidare blifva anmodad lemna upplysningar. Sjelf är jag ju nybörjare, ännu i saknad af den kännedom och erfarenhet, som fordras för att rätt klokt ställa för mig och de mina, än mindre för andra, synnerligen okände; och jag vill i sanning hvarken råda eller afråda någon från att resa hit. Jag gör dock undantag för sådana adelsoch sådane tjenstemän, som äro samhällets drönare; vidare för alla dem, som ha det bra i Sverge, men ändock ej äro nöjde, samt slutligen för den betryckte arbetaren, som saknar hem och lider brist på lifvets nödtorft. För dem alla kan det vara skäl att resa hit, de förstnämnda två partierna för att här genomgå den menskliga högskolan, i hvilken arbete, vett och förnöjsamhet praktiskt läras — den sistnämnde för att genom strängt arbete och omtanka omsider kunna bereda sig en betryggad ställning. Andre böra deremot icke resa hit; ty här, som annorstädes, fordras arbete, försakelse och omtanka, och detta i förening med nya seder och bruk, jemte saknaden af anhörige och vänner, gör att mången, som här samlat en liten förmögenhet, gerna skulle vilja återvända till ett älskadt fosterland, om ej dervarande tunga skattebördor och tryckande samhällslif atkylde hemkärleken. (Forts.)