Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1868, sida 2

— ————ss försäkran, att det endast var hifallet från hans blickar hon sökte, och hvari hon fann lönen för den möda, hon af intresse för det allmänna nöjet åtagit sig. Prins Karl iakttog en komisk gravitet och egnade bruden en uppmärksamhet, som på det högsta besvärade henne. Så snart det lyekades henne att undandraga sig kurfurstens blickar var han vid henneg sida och upptog henne med långdragna samtal, späckade med råd och lefnadsreglor i full öfverensstämmelse med värdigheten af hans roll. Då hon slutligen, öfverväldigad af otålig. het och förtrytelse, gaf honom sitt missnöje tillkänna, sade han med låg röst, men högtidlig pathos: — Ni ger ieke akt på er roll, min grefvinna! Eller vet ni icke att blygsamhet och oskuld äro den svenska qvinnans hufvuddygder? Bland de svenska sånger, Königsmark föredrog, tilivann sig isynnerhet en allas bifall, , Den ligger för hans röst, skulle en musikkännare hafva dömt, en menniskokännare skulle hafva sagt: ,den ligger för hans hjerta, och begge skulle hafva haft rätt. Melodien hade denna genomgående vemodston, som utmärker den svenska folkvisan, och orden voro af följande innehåll: Om dagen i min hug och sinn, Om natten i min dröm Jag skådar ständigt vännen min, Som jag är huld och öm. Om mörker lyckte ögat mitt Jag ser ändå din bild, Och intet afstånd är så vidt, Att jag från dig blir skiljd. Och ville du som jag, full väl, Så blefve af oss två Ett enda hjerta och en själ; Sen skulle gladt vi gå Igenom lifvet hand i hand Och dela sorg och fröjd, Tills ifrån detta mörkrets land Vi hunnit himlens höjd. karta NY