Jag hade ämnat resa till Sverge nästa höst, men nödgas nu äter för en tid uppskjuta resan, emedan jag köpt en mängd land i vestern och vill först odla det och ställa det i sådant skick, att vi kunna hafva en god utkomst deraf, ifall vi skulle vilja stanna några år i det gamla, kära Sverge. Beklagansvärda Sverge —åter hårda och svåra tider; det kraftfullaste folket söker ett nytt hem; — — — det gör mig ondt hvarje gång jag ser dessa skeppslaster med nordens raska söner och döttrar öfvergifva sitt hemland. Kan ej regeringen och aristokratien lära något och taga en varning deraf? De söka hindra emigrationen genom att förtala Amerika. Lägg ned den dumma statslyxen, tag bort det glänsande eländet (den stående armben) så långt som säkerheten tillåter. Låt statens pensionärer sälja cigarrer (såsom t. ex. i Frankrike) för sitt uppehälle — upphöj arbetaren och ära arbetet — och för resten lär folket att rätta mun efter matsäcken; se der är hela hemligheten! Jag skulle önska att hafva en talan på Sverges riksdag; jag skulle djerft påpeka den rätta orsaken till emigrationsfebern, samt huru den bör botas. Hvarför uppstå icke du och andra män af vårt aktade bondestånd och arbeta för denna sak? Hvarje fosterlandsvän borde göra det (kanske du äfven gör det?) Jag skulle vilja uppoffra halfva den återstående delen af mitt lif, för att hindra emigrationen från Sverge, om folket och arbetet der kunde erhålla samma rättigheter och värde, som här.