Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 2

Bref. (Från H.-T:s korresp.) Neibyork d. 2 Jan. 1868. På det nybörjade årets andra dag — enär posten för europeiska kontinenten med Bremer-ångare inlemnas i dag — vill jag ej underlåta uppvakta med ett kort bref, i det jag tillika förebådar ett längre inom en å ett par veckor, då förhållandena hafva ordnat sig för nya året eller man tror sig kunna bilda en mening om ett och annat under detsamma. Under gårdagens allmänna visitspringande och lyckönskningar tänkte utan tvifvel få eller inga på tidens allvarliga frågor, bland hvilka den minst allvarliga visserligen ej är den för hela landet gemensamma arbetslösheten — följden af stagnationen i rörelsen och af minskningen af hvarje industriell tillverkning. Allenast här i staden Newyork lära inemot 75,000 menniskor hafva blifvit brödlösa härigenom. Uti detta antal förefinnas många tusen syflickor och andra, hvilkas sparsamma löner ingalunda tillåta att, såsom man här uttrycker sig, ,lägga upp något för en regnig dag. Enligt min tanke skulle Handelstidningen bevisa de ntvandringslystna mera än en välgerning, genom att allvarligen uppmana dem att åtminstore uppskjuta förverkligandet af deras resplan till våren: de hafva genom dylikt uppskof intet att förlora, men mycket — ja måhända allt — att vinna, ty då ej den infödde eller amerikaniserade yrkesmannen kan finna sin utkomst under närvarande förhållanden, huru skall då främlingen kunna hoppas reda sig? CastleGardens arbetsbyrå kan omöjligt med bästa vilja nu under djupa vintern finna platser, anställningar och arbete för de ankommande, undantagandes tjenstepigor. Många lidanden och stora umbäranden skulle således de undandraga sig, som invänta vårens annalkande. Det tros och hoppas allmänt, och visserligen med all sannolikhet, att då vintern tilländalupit, skall man få glädja sig åt ett gradvis äterupplifvande af alla möjliga företag och se en jemn återgång i förhållandena till det bättre. Min förmodan i en föregående skrifvelse, att December månad skulle bringa oss snö och forst, besannades: Thorsdagen den 12 sistl. rasade en snöstorm, hvars make få kunna erinra sig här. Den varade öfver ett dygn och förorsakade stora svårigheter och hinder i alla möjliga kommunikationer. Vi hafva för närvarande omvexlande frost och mildt väder, det vanliga här om vintern. Julen har passerat mycket gladt och trefligt för dem, hvilkas pekuniära och andra omständigheter tillåtit dem att fira den på sätt, sed och egen håg anvisat dem, och tidningarne hafva varit fyllda af berättelser om högtidligheter under densamma. De fattiga hafva ingalunda varit bortglömda, men ho kan, endast i denna stora stad, hafva någon id om de otaliga ,pauvres honteux.? Ingenstädes besannar sig mera än här ordspråket: .Haliva verlden vet ej huru den andra halfva delen lefver. Och nu måste jag sluta, ty posten och ångaren vilja ej gifva mig mera tid. 4. 0. A — —