Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 2

— Ers durchlaucht känner icke det anspråkslösa motivet till den tillämnade föreställning . .. — Och vill icke känna det! — afbröt kurfurstinnan Köningsmark, som försonande ville träda emellan. — Då torde vi få vädja till hennes durchlaucht, min svägerska, hvilken i denna sak torde vara den bäste domaren, — invände prins Karl med den naiva sorglöshet, som han så väl förstod att antaga då det behagade honom. Kurfurstinnan blef hvit om nästippen och sade med darrande röst: — Vädja från mig?! Jag hoppas ingen tillåter sig! ... Kungliga bayerska hofvet torde ega större anspråk på smak än... — Månget annat, — afbröt prins Karl, tör att förekomma en mera särande jemförelse. — Onekligen! Liksom det icke i något fall förnekar sina anspråk. — Om tillgift! — sade Königsmark, försökande att blidka kurfurstinnans retade sinnesstämning. -— För mig synes det som den här rådande meningsskiljaktigheten endast berodde på en sakens missuppfattning. Då ers durchlaucht godhetsfullt täckts låta dessa tillställningar sig behaga, torde det varit för den goda meningens skull, och med hänseende till de inskränkta ressurser, som ögonblicket haft till buds, samt framför allt för det intresse, som deras durchlauchters furstinnans och prinsens deltagande skänkt deråt; men, då den för aftonen tillämnade föreställningen måste betraktas såsom gifven på ers durchlauchts egen önskan, förlora de. tvenne förstnämnda skälen all. sin giltighet för att lemna rum åt helt andrå anspråk. Denna vändning af saken tycktes lugna kurfurstinnan, och sedan hon en stund besinnat sig, sade hon: — Ni har rätt, grefve! Men jag förtror mig till den ,,esprit darrangement jag vet er ega, och är förvissad att ni ej skall: låta mitt förtroende komma på skam. Med dessa ord reste hon sig upp från bordet och lemnade rummet. — Jag känner mig redan helt inspirerad! — sade prins Karl och vände sig till prinsessan. — Lyckligtvis tillhör det nin roll att flitigt röra på bägarn och tunglappen tillika. Var säker, att jag skall hålla tal och tömma skålar, till en