Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 1

från sin barndom steg prinsessan tidigt upp om morgonen klädde sig i hast och utan mycket bråk, öppnade sitt fönstel för den friska morgonluften och förrättade, vid rökelsen a blommornas doft och koralerna af fåglarnes sång, sin andakt hvarefter hon tillbringade ett par timmar under sådane sys: selsättningar, som fordrades för samlade tankar och ensam. hetens lugn. Med dem fortfor hon vanligen tills en liten späc röst jollrande lät höra sig. Då blef det slut med hvad son förehades. Böckerna igenslogos, papperen undangömdes, skriftyget aflägsnades, men armarne utsträcktes till mottagande aj den annalkande lille gästen. Hvilken stund af sällhet var ej denna? Hur fröjdfull var bon ej i sin beundran öfver de framsteg, hvaraf hon dagligen gjorde nya upptäckter. Och nät han första gången släppte sitt stöd för att stapplande gripa det blänkande lull-lull, hvarmed hon lockade honom, hur sjönko ej alla bittra hågkomster i bakgrunden af hennes själ för glädjen att se honom hunnen till detta vigtiga steg i lifvet?! Efter den i enslighet tillbringade morgonstunden gick prinsessan ner i en veranda-salong, der frukost för den furstliga familjen var anrättad och der kurfurstinnan infann sig för att taga sitt te, hvarefter hon lemnade sina unga gäster för att fördjupa sig i sina bestyr och planer. Nu assades etikettens tvångströja och med en nästan barnslig otvungenhet öfverlemnade sig det unga hofvet än åt allvarsammare tidsfördrif, än åt glada skämt och upptåg. Inga tillställda nöjen kunna med sin glans, sitt buller och jägtande omvexlingar jemtöras med de sjelfskapade inom en krets af bildade sinnen och en omgifning af bildande föremål. Inom hus sysselsatte man sig med läsning, musik och betraktandet af galleriernas konstverk; ute företog man sig lustfärder till häst, i vagn eller båt, då en liten vald orchester från stranden fyllde den rena, lugna luften med vackra melodier; stundom hände till och med under promenaderna till fots att det arbetande landtfolkets liar och räfsor öfvertogos af de furstliga personernas och deras sällskaps händer, då man under skratt och skämt täflade i färdigheten att handtera dessa fremmande redskap. Så förgingo dagarne. Om aftnarne deremot, då kurfurstinnan samlade hela hofkretsen kring sig, företogs vanligen någon scenisk föreställning eller kostymering till hennes förlustelse, hvaraf hon fann sig särdeles road.