Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1868, sida 1

träden slagit ut i löf och blomma, luften genomdoftats af der nyväckta vegetationens vällukt, de frigjorda vattnen lånat kri stallens glans och skapelsens lif stått upp till ny fröjd och njutning — innan den furstliga utflyttningen företogs. Marienburg, till. sitt yttre förskönadt genom herrliga planteringar vidsträckta parkoch trädgårdsanläggningar, i den tidens rådande stil, samt till sitt inre prydt med dyrbara konstalster af skulptur och målning samt ett förträffligt bibliotek, erbjöd alla de medel till njutning, som en bildad smak och ett estetiskt sinne kunna fordra. Till allt detta var prinsessan i be sittning af den fullkomligaste frihet: Kurfurstinnan, praktisk till sin natur och af ett omfattande, utåtvändt verksamhetsbegär, fann i allmänhet sin förnöjelse i styrandet af yttre an gelägenheter och materiella anordningar — hvilken fallenhet här måhända vann ökad styrka genom den omständigheten att den hatade grefvinnan Platens äkta hälft, som satisfaktior för sina underdåniga förtjenster erhållit en, snart sagdt, obegränsad romorbefattning vid samtliga lustslotten, hvilken oaf lätligen kräfde hans tid vid desamma, och till hvilken han synnerhet vid detta nedlagt lysande prof på sin kompetens — Här fann nu kurfurstinnan för godt att låta ett eremitage raseras och en grotta anläggas, der en kånal fyllas och er svandam bildas, nya vägar utstakas och kostnadsförslager granskas, revision af gamla räkenskaper företagas, o. m. s. hvilket allt upptog hennes tid och omtanka till en grad, att hon hade föga öfrig för sin sonhustru. Emellertid njöt prinsessan af en sällhet, som hon icke trodde fanns mera för henne. Omgifningen af föremål — lef vande och döda — hvilka tycktes tillmöteskomma henne endast för att uppfylla hennes hjertas behof af välvilja, delta gande och vänlighet, samt tillfredsställa hennes bildade smak och öfvade konstsinne i estetiskt hänseende, utplånade här intrycket af de lidanden hon erfarit och invaggade henne i njutningen af det närvarandes behag. Det är ett af ungdomens lyckliga företräden, att snart och aggfritt kunna förgäta sorger ock oförrätter. Ungdomssinnet är som den lätta sanden, i hvilker hvarje öfverfarande vind lemnar märken af sin framfart, fö att af den nästa bortplånas, då ålderdomssinnet deremot liknar den at storm och hetta torkade leran, hvari hvarje intryckt spår hårdnar med oföränderlighetens kraft. — Enligt vanar