Article Image
Fruktande att endast öka styrkan af hennes beslut genom att motsäga henne, tog hon saken från en annan sida och sade — Ni har feber, min lilla, och befinner er, som det synes, i ett betänkligt tillstånd. Jag vill följa er till edra rum, der ni bör intaga sängen och låta kalla läkaren. — Nej, min furstinna, ingen läkare kan bota de sår, som blifvit mig tillfogade. Mitt hjerta törstar efter kärlek och ömhet, och de finnas icke för mig utom i min faders och moders hjertan. — Ni bedrager er! sade kurfurstinnan. — Utom en blindhet, hvilken jag lätt ursägtar af den barnsliga kärleken, skulle ni bedömma lörhällandena annorlunda, och göra mig mindre orättvisa. Jag älskar er verkligen ganska upprigtigt, hvarför jag vill säga er, att jag fuller väl fattar hvad ni måste känna, emedan jag sjelf erfarit detsamma. Men jag vill tillika säga er, att det hjelper till ingenting att klaga. Man måste tåla och taga sitt parti. Ni är ung och har rättigheter att söka glädjen på ert sätt. Om ni blundar för er gemål, skall han göra detsamma för er... — Nej! Hans blinda öga är min orättvisa domare och förgäfves vädjar jag till det seende. Här finnes ingen frid för mig! — Ni vill lemna er son — en moder öfvergifva sitt barn? — Ack, hur länge får jag kalla det för mitt? Snart skall det ryckas från mig, får icke sträcka mig sina armar, icke lyssna till min röst, det skall uppfostras för att träda i sin faders fotspår... — Och en snyftning hindrade prinsessan att säga mera. — Lilla vän, sade kurfurstinnan, och fattade med ömhet hennes händer — besinna er tvenne gånger, innan ni fullföljer ert beslut. Hvad ni nu anför som en tröst för skiljsmessan rån er son, skall, sedan den är skedd, synas er motsatsen. Ni skall då ångra att ni afstått moderskärlekens glädje, medan ni kunde njuta den, och skall förgäfves önska det gjorda ogjordt. Prinsessan suckade. — Er son skall snart glömma er; sådant är barnasinnet. Ni skall icke lemna honom något minne af er ömhet, och han skall icke veta att han haft en mor. — 0, Gud! — Uppskjut derför verkställigheten af ert. beslut, tills ni

21 januari 1868, sida 2

Thumbnail