hafva att ITrån högsta ort vanta, liknar eller skiljer sig från de grunder till härens organisation, som K. M:t framlade vid 1865 års riksdag, enligt hvilka betryggandet af landets sjelfständighet mot mäktiga grannar skulle anförtros åt — såsom slagordet ännu lyder — ,,en liten, men god armöe, bestående af 50,000 man, nämligen 30,000 man stamoch 20,000 man beväringssoldater, hvilken styrka unsågs kunna till fullo undvara på förhand utbildade ersättningstrupper, enär öfningen för hela beväringsmassan, med undantag af dessa 20,000 man, skulle enligt förslaget upphöra. Nationen och dess representanter kunde omöjligen komma underfund med den högre vishet, som fann landets sjelfständighet på detta sätt bäst betryggad. Man tyckte sig snarare finna, att hela planen, om än omedvetet, var dikterad af begäret att hafva en större fredsarmå tillgänglig för de storartade och kostsamma nöjen, som kallas öfningsläger. Den orättvisa fördelning at värrepligtens bördor, som förslaget innebar, och den i ögonen springande vådan af att öfverlemna sörsvaret af ett så vidsträckt land som Sverge åt en så ringa truppstyrka utan reserver, gjorde, att detfa kongliga förslag, trots alla försök att hålla det uppe, blef af riksdagen förkastadt. Vid 1867 års riksdag förklarade K. M:t, att han då icke hade något nytt förslag till armåens organisation färdigt, hrilket motiverades dermed, att ,i en så vigtig fråga ej missförstånd, ej ens olika tankar om sättet få finnas mellan konung och solk, samt att , enstämmighet i åsigter var så nödvändig, att, för att underlätta dess bemödande, K. M:t underkastat sig ett års uppskof. Vår första folkvalda riksdag hade sålunda att sjelf taga saken om hand, och resultatet häraf blef försvarsutskottets bekanta betänkande, som, ehuru tillkommet genom en sammanjemkning af ganska olika meningar, dock synes oss vara det bästa, som hitintills från någon af statsmakternas sida blifvit framlagdt. I detta förslag ingick bland annat, att indelningsverket skulle aflyftas från indelta jorden samt stamtruppens anskaffning och underhåll öfverflyttas på rikets samtliga innebyggare. I hvad mån har det nya kungliga förslag, som nu efter den utsatta uppskofstidens förlopp är att vänta, tagit hänsyn till detta betänkande är en fråga, som snart skall vara besvarad. I en vigtig punkt finna vi dock svaret redan gifvet. Försvarsutskettet ville hafva indelningsverket aflyftadt från den indelta jorden; K. M:t vill , till sina hufvudgrunder orubbadt bibehålla detsamma. : Måhända äro dock de utlofvade modifikationerna i indelningsverket sådana, att meningarne kunna sammanjemkas, hvilket vore ganska önskligt, enär det är på tid, att regering och riksdag i trogen samverkan åstadkomma någonting, som lyfter landtförsvaret ur dess närvarande fruktansvärda lägervall och låter oss ändtligen komma ur denna period af hvarandra korsande förslagsmeningar och förslager in i ett praktiskt ordnande af den vigtiga angelägenheten. — Ar fördenskull den nya kongliga planen till försvarsväsendets organisation sådan, att densamma, med fullständig uppoffring af allt hvad onödig militär-lyx heter, utgår på att förskaffa vårt land ett tillfyllestgörande försvar mot fiendtliga angrepp, så är det hvarje folkrepresentants pligt, att, med uppoffring af sin enskilda mening rörande den ena eller den andra detaljen, antaga planen, och nationens pligt att bära de bördor, som med planens verkställande äro förenade. Men detta endast på det här ofvan framhållna vilkoret. Tillmötesgår regeringen icke denna folkets önskan, kan hon icke beqväma sig till att öfvergifva den militärlyx, på hvilken vår nation måst förspilla så mycket af sina bästa krafter, så är det representationens fosterländska skyldighet att tillbakavisa äfven detta kongUW-—g KA DA tt rn sm -O— —— Lv FR be be MA mm Hr rk — JD O O :— — — liga förslag, heldreän att kasta på det ekol nomiskt betryckta landet nya och större bördor för ett nytt och dåligt försvarsväsen, som just på grund af sin nyliet skulle blifva ett mägtigare binder än det gamla är mot förverkligandet af folkbeväpningens id — den enda grundval, på hvilken vårt lands försvar kan byggas. Det är säledes med stark spänning nationen afvaktar hvad den nya kongliga planen till organisation af försvarsväsendet har att innebära. Spänningen är desto större, som man känner, att det särskildt i närvarande tider af ekonomiskt betryck skulle på nationen göra det pinsammaste intryck, om man nu ifrån regeringen emottoge ett armåorganisationsförslag, som läte oss emotse ökade bördor, utan att förbjelpa oss till ett för våra omständigheter passande och i högre mån betryggande landtförsvar. Man hoppas, att det kongliga ord om sparsamhet, som H. M:ts trontal af år 1867 uttalade, skall särskildt befinnas tillämpadt i H. M:ts nya organisationsplan uti alla punkter, der det kan tillämpas, och sådane punkter torde finnas många för ett öga, som ej tager sken för verklighet, grannlåt för kraft och lek för allvar. Staden och Länet. Offentliga föreläsningarne. Vid sin föreläsning i förrgår afton gjorde hr doc. Forssell först en framställning af centralisationens inverkan på folket, dess karakter. vanor och föreställningssätt. Han AR —0 — -— — 2—— — — nm — — —-— —— mA KLIN — — —