stridande riksdagen anvisat ingen annan utväg än upplåning (2, 000,000 rår till nordvestra stambanan) eller ock medel anvisats, hvilka först under ett sednare år komma kontoret tillhanda, allmänna berillningen 2, 600, 000 rdr, som först inflyter 1869. Till betäckande af denna brist föreslår K. M:t att af bankovinsten användas 2,100,000 rdr, samt att ett lån upptages emot obligationer i svenskt mynt, löpande med 5 procents ränta och på bestämda förfallotider, dock icke tidigare än efter år 1872. Att medlen upplånas och en ökad beskattning under nuvarande förhållanden undvikes, anses så mycket lämpligare som dels, beträffande anslaget till nordvestra stambanan, riksdagen törutsatt att medel skulle beredas genom upplåning, dels det icke torde kunna förutsättas att genom särskild beskattning betäcka de utbetalda undsättningsbeloppen, hvilka till största delen lemnats mot återbetalningsskyldighet, och slutligen riksgåldskontorets mindre gynnsamma ställning ytterst har sin grund uti, att kontoret för jernvägsanläggningar hittills utbetalt 12,751,224 rdr 97 öre mer än hvad för dessa utbetalningars fullgörande varit anvisadt. Under förutsättning att jernvägsarbetena komma att bedrifvas å nordvestra stambanan i den utsträckning, K. M:t ämnar föreslå, och som tager i anspråk omkring 4,600,000 rår för år 1869, äfvensom att till riksgäldskontoret öfverlemnas bankovinsten allenast för 1866, skulle upplåningen under 1868 och 1869 sammanlagdt uppgå till omkring 12,400,000 rår; men K. M:t anser bäst, att för närvarande fattas beslut om upplåning mot obligationer allenast af så stort belopp, som för innevarande år erfordras, och att åt 1869 års riksdag öfverlemnas att fylla lånebehofvet för det året. (Dagbladet.)