Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1868, sida 3

kättegångsoch Folissaker. Foliskammaren. Upptäckta stölder. Natten till i Tisdags skedde en betydlig stöld af diverse varor, äfvensom af ågot penningar i hustru J. F. Åhlströms salubod i bazaren vid Kungstorget. Tjufven hade med Isk nyckel öppnat dörren och derefter medtagit tskilligt af varulagret, såsom 1 st. paramatta om alnar, ett st. bomullslärft, kalsengor, tröjor, strumpor, nattkappor, löskragar m. m. jemte 2:ne sparbanksböcker å 35 rdr. Dessutom hade han tillegnat sig en portmonnä medj20 rdr och tagit ur en bordslåda 4 rdr samt 3 rdr i en pappask Tjufven blef dock genom sin djerfhet upptäckt redan påföljande dagen, ty då infann sig å Göteborgs och Bohusläns sparbanks kontor en yngling, som begärde att å tvenne sparbanksböcker utfå derå insatta 35 rdr. Han hade redan emottagit och qvitterat beloppet, dervid han kallat sig P. A. Åhlström, men icke hunnit att aflägsna sig, då anmälan skedde om stölden af sparbanksböckerna som befuunos vara desamma nämnde person inne ft. Pennningarne blefvo honom derför straxt fråntagne och han öfverlemnades till polisen. Upprd i vakten igenkändes han vara för förfalskningsbrott straffade sörre bokbindarelärlingen Bernhard Andersson. Vid med honom af polisinspektorn, v. häradshöfd. Elliot, hållet förhör erkände han sig ha begått nämnde stöld och att ett större knyte, som innehöll de stulna varorna, funnes i drängkammaren vid Qvillebäckens färja, der han lemnat knytet i förvar. De tillgripna penningarne hade han hos sig, med undantag af 4 rdr 25 öre, som han dels förskingrat och dels tappat. Derjemte vanns oväntade upplysningen, att Andersson äfven Rat tvenne i sistl. December månad anmälde stölder. Den ena skedde natten mellan den 7 och 8 Dec., då dörren till handlanden O. Söderholms bod i bazaren vid nämnde torg blifvit uppbruten och derifrån bortstulits åtskilliga slags varor, såsom sidenhalsdukar, nattkappor, löskragar, flera klädespersedlar och stöflor m. m. Några af kläderna hade Andersson tagit på sig, äfvensom ett par stöflor, och lemnades i stället qvar dem hän haft på sig. Alla de andra sakerna lades uti en i boden -befintlig kappsäck, SOr:Redfogs--—tölden skedde vid 5-tiden på morgonen, sedan han med en jernstång frånbrutit haspen vid hänglåset. Den 21 Dec. hade han gått in uti huset n:o 20 vid Torggatan, der han varseblifvit em öfverrock af dofiel, hvilken han straxt knipit och kommit undan dermed, utan att bli be t. Rocken tillhörde hemmansegaren Elias Svensson, som då haft qvarter i nämnde hus. Med anledning af sålunda vunna upplysningar ficks det omnämnda knytet tillbaka med de från Åhlström stulna sakerna. Svenssons rock innehades af tjufven. som var helt och hållet iklädd stulna kläder. Vid hos hans fader, torparen Andreas Olsson å Tingstad Lillegården, anställd tation påträffades, liksom hos några andra personer, de perselllar handl. Söderholm mistat. Till en syster bade Bernhard Andersson lemnat 35 alnar bomullslärft, för att deraf sy honom skjortor. Åt sin bror gaf han i förvar kappsäcken, i hvilken han hade Söderholms gods, hvareft utlemnade detta till nämnde personer. F ) nen hade han uppgifvit, att han vore anställd hos en stadsmäklare och bade 50 rdr i månaden, hvarför syskonen sade sig icke ba misstänkt, att han åtkommit någonting på oärligt sätt. Inställd i går hos poliskammaren, då protokollet öfver nämnde förhör upplästes, vidhöll Bernhard Andersson sitt erkännande och uppgaf, si som af nämnde handling äfven inhemtats, att han vid sednaste stölden, eller natten till i Tisdags, gått sålunda tillväga, att han kl. mellan 9—10 på aftonen begifvit sig till bazaren, der han upplå dörren till ÄÅhlströms salubod, hvarefter han ingått dit och tillstängt dörren. Som han påträffade en lykta med ljus, tände han detta frampå natten och tog derpå i betraktande hvad som fanns att tillgå. IIärvid samlade han ihop hvarjehanda saker, som lades i ett knyte. Penningarne och sparbanksböckerna stoppade han hos sig. Sederdermera hittade han på en kruka, i hvilken fanns smör, och då bröd äfven var till hands, gjorde han sig några smörgåsar, som han åt upp i allsköns ro. Som han några gånger hörde en person gå förbi, hvilken han ansåg vara en patrullerande poliskonstapel, höll han sig stilla och vågade icke under natten lemna stället, utan afbidade morgenen, då han trodde det vara lättare att obemärkt komma undan, hvilket äfven lyck: des, ty kl. vandrade han af med sitt kny till Qvillebi s färja, der han insatte det i f var i drängkammaren, hvilket ej förnekades honom, enär han ofta passerat med färjan öfver elfven och således var känd med folket på stället. gre frampå morgonen gick han in på ett värdshus och frukosterade, hvarefter han vid tiotiden styrde kosan till sparbanken, för att utfå de å böckerna insatte penningar, men blef sasttagen, just när han skulle aflägsna sig derifrån. Målet remitterades, och Bernhard Andersson återfördes till cellen.