Jag försökte i går att gå på isen längs kusten, för att komma nedåt fartygen, som lågo i isen, men det var lifsfarligt, så att jag återvände, utan att våga eller kunna komma dem till hjelp. Vid Styrsö berättades mig då, att jakten, som synts rån Känsö, var öfvergifven; båten var äfven borta. Af papperen ombord visade det sig, att fartyget var tyskt och hade last af ärter och säd. Det hade lyckats några öboer att, medelst en bäts halande å isen samt bråkande af is här och der, komma ombord. Härifrån syntes de dock i går ännu ej ha kommit i fast is. Efter nattens blåst och regn samt tjockan i dag blir nog isen så sönderbråkad, att vi, om ostlig vind härefter inträffar, snart åter ha öppet vatten in till skären, och derifrån håller jag ränna in till Känsö.