Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 3

TLILIAH LAT HUHIAM MGCLT nelllIIs8uGu MGHHMGCIDLOM, UTI österrikiska regeringen under en lång tid skänkt kroaternas fiendtliga sträfvanden gentemot ungrarne, emedan hon sålunda hoppades delvis kunna beherrska den ständigt växande ungerska oppositionen. Härtill kommer ännu, att regeringen gång på gång förkastat flera af de lagar för den medborgerliga och materiella utvecklingen i Ungern, hvilka landtdagen antagit. En intressant företeelse, som står i nära sammanhang med landets långvariga förtattningskamp både före och efter upproret, är den utsträckning de juridiska studierna vunnit i jemnbredd med öfriga. Under det hela antalet af studerande vid det år 1780 från Tyrnau till Pest flyttade ungerska universitetet ännu för tio år sedan var omkring 1,000, uppgår detsamma för närvarande till 2,000, hvaraf 1,200 studera juridik. ÅÄfven hos oss har med upplifvandet af det politiska litvet antalet af juris-studerande fortfarande ökats; ett förhållande, som måste helsas med glädje, ty det är på denna det rättas grundval vi måste trygga vår nationella utveckling. Mäktigast visar sig det pånyttfödda nationalmedvetandet måhända inom den ungerska litteraturen, som redan har att uppvisa flera betydande namn, kända äfven i utlandet. De strängt vetenskapliga intressena äro representerade inom den ungerska akademien, hvilken sönderfaller i olika afdelningar för de särskilda vetenskapsgrenarne. Hvarje afdelning publicerar en skild fortlöpande serie afhandlingar, alla på ungerska. Visserligen uteslutas derigenom utlandets lärda i allmänhet från möjligheten att läsa dessa arbeten, men man häller dock fast dervid säsom nödvändigt, på det intet kulturomräde mätte finnas, der ej folkets språk skulle följa med den vetenskapliga utvecklingen och spräkmedvetandet sålunda genomträngas af densamma. Den belletristiska litteraturen har särskildt omhuldats af en för detta ändamål stiftad förening, kallad Kisfaludysällskapet, som bland mycket annat utgifvit en fullständig samling af Shakespeares arbeten på ungerska. Knappast är dock numera ett dylikt understöd nödigt för annat än mera omfattande öfversättningar, ty de många upplagorna af Ungerns bättre författare utvisa, att köpare af sådan litteratur redan finnas. Jag kan icke inlåta mig på någon granskning af den ungerska litteraturen, men det vore ett oförlåtligt förbiseende att icke med några ord omnämna det intresse för vårt finska folk och för det finska språket, som under sednaste år i Ungern alltmera begynt visa sig. Eget nog står detta i sammanhang med undertryckandet af den ungerska revolutionen. En af de vid riksdagen i Debrecsin starkt kompromotterade representanterna var Hunfalvy Pal. Under reaktionsperioden var icke att tänka på politiska ting, mången vände sig derföre till vetenskapen och undersökningen af folkets forntid. Hunfalvy begynte i den förtidigt aflidne Regulys fotspår med språkstudier. Genom de grundliga afhandlingar, denne man tid efter annan utgifvit, rörande de finskungerska språkens och folkens förvandtskap och genom sitt medborgerliga anseende för öfrigt — han är äfven för närvarande deputerad — har han blifvit medelpunkten för hela denna riktning, som naturligtvis i början hade att utstå många angrepp från den gamla skolans sida, hvilken sökte efter mera lysande anor. II Hunfalvys fotspår trädde snart andra. ÄÅr!s 1859 utgaf en pastor på landet vid namn I Fåbidn Istvån (Stefan) en finsk gramma-I tik för ungrare, år 1861 utgaf Hunsalvy sjelf en ganska omfattande finsk krestomati. För närvarande arbetar hr BudenalI Jbesef, bibliotekarie vid den ungerska akademien och redan bekant genom flera värdefulla afhandlingar öfver de finska språken, på ett omfattande finskt-ungerskt lexikon, hvilket såtillvida blir af största nytta för den vetenskapliga verlden i allmänhet, som han bifogar äfven en tysk öfversättning. Af måhända ännu större intresse för oss är, att bibliotekarien vid nationalmuseum, 1 hr Barna Nåndor (Ferdinand), redan fullständigt öfversatt Kalevala i orginalets versmått, delvis med bibehållande af dess allitteration. Denna öfversättning kommer I under loppet af nästk. år att tryckas. Hr Barna har derjemte öfversatt ett urval af mer än hundrade lyriska stycken ur Kan-J teletar, hvilka väl äfven torde finna någon förläggare. Med afseende å forskningarne öfver ungerska folkets förvandtskap med andra torde det icke vara utan betydelse, att äfven den bekante resanden Vämbery, som af ungerska akademien afsändes tilll! Medelasien för detta ändamål och är den första europ, hvilken kunnat lemna noggranna underrättelser om förhållandena i Bokhara och Samarkand, numera öfvergått !1 till de förut nämndas åsigt, att ungrarne stå i närmare slägtskapsförhållande till finnar än till turkar. Den intressanta öfverensstämmelse, som en ungersk kompositör, Bartalus, funnit mellan flera ungerska och finska folkmelodier, så att de nära nog ton för ton voro lika, kan blott uppmana till vidsträcktare forskningar, som helt säkert blifva af betydande värde. Då man hör de ungerska folkmelodierna spelas, erfar man dock inom några ögonblick huru stor omvexling och rikedom dessa ega framför de finska. Än vemodigt stilla känslor, än stormande vilda passioner tala till oss, såsom ett uttryck af ett folk, IT 3