Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 2

—— — —— (6——5gcggagaaaRÄÖg sällan honom och prins Karl och uteslöt nästan alla utom sir tillgifna Anna Moltke från sin dagliga närhet. Nalkades si prins Georgs födelsedag, hvilken i anseende till prinsessan: oförmåga att deltaga 1 något slags större tillställning skull firas inom den furstliga familjen och den förtroligaste hof kretsen. Toiletten, denna ytlighetens ytligaste ytlighet, är, hvac kanske få skulle vilja medgifva, en trogen reflex af personens — gäller synnerligast qvinnan — inre värde. Det är ej alle nast hennes smak och det estetiska sinne, hvaraf den betingas som förråder sig i valet af färger, prydnader, nipper och grannlåt, utan är tillfället af deras bruk också i hög grad betecknande för hennes ,,bon sens och hennes hjerta med hvad deri bor eller fattas. Hon kan med en juvelnål såra lika djupt som mannen med en stilett. Grefvinnan Platen och hennes syster, fru Wieche, voro härpå talande exempel. Det fanns ej något konstens retmedel i toilettväg, hvaraf de icke begagnat sig för att fördunkla prinsessan. Allt, från de blixtrande priljanterna i deras bucklade frisur till de spindelfina spetsarne, hvars genomskinlighet illa dolde hvad anständigheten förbjuder att blotta för ögat, allt var af en beräknande effekt och af ett syfte, hvarpå ingen kunde missräkna sig. Grefvinnan Platens bemödande att fängsla grefve Filip var så påfallande, att det endast kunde undgå hennes med blindhet slagna tillbedjare och det föremål det gällde, hvars uppmärksamhet var helt och bållet riktad åt andra håll. Aldrig hade prins Georgs köld och likgiltighet mot sin unga, älskeliga gemål visat sig mera ärande än denna afton. Ehuru visst ingen var okunnig om let rådande förhållandet, eller fremmande för detta hofs usla seder, fanns ej någon, som utan ovilja och tyst förakt kunde ise hans upprörande vid ett tillfälle sådant som detta. Han närmade sig blott en enda gång prinsessan, och då under ett eremonielt tvång, hvarförutan han tycktes fly, att ej säga sky tennes närhet. Deremot sysselsatte han sig så mycket flitigare ned fru Wieche och öfverhopade henne med uppmärksamhetsrof, hvilka voro lika många dolkstygn för den, hvars rättigeter de förnärmade. (Forts.)