Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. ÅTTONDE KAPITLET. Ränkor, förställning och broderliga illusiener. Medan prinsessan qvaldes af oro öfver utgången af Königsmarks belägenhet, gjorde grefvinnan Platen det icke mindre. Men om skälen hos begge möjligen, från en ytlig synpunkt, kunde anses beröra hvarandra, voro de dock i sjeltva verket fullt så olika som dag och natt, eller som den rena källans vatten från träskets grumliga dy. Då den förra, med öfvervägande smärta öfver den orättvisa, för hvilken han måste göras till offer, för att icke blotta hennes makes uselhet, med lidelsefull oro önskade hans flykt, som enda utvägen till räddning, lågade den sednare endast af grämelse öfver förlusten af den vackre, unge mannen, för hvilken hon fattat ett lågande tycke och hvilken hon föresatt sig att lägga för sina fötter. För första gången gäckade hennes öfvade fintlighet henne vid försöket att göra kurfursten till det blinda verktyget för hennes önskningars uppfyllande. Rosenbergs insinuationer hade väckt hans svartsjuka, hvaraf upptäckten bjöd den kloka favoriten att hålla denna sitt hjertas angelägenhet dold inom tystnadens förskansningar, och under likgiltighetens täckelse dölja sina marter. Bedragen af denna förställning förjagade den gamle kurfursten snart den plågande misstanken om sin älskarinnas trolöshet och återvändande under den ljufva spiran af hennes regemente, gick han att i första rummet förtro henne prins Karls upptäckt. Kurfursten var ingen elak eller hård menniska. Han var helt enkelt en furste, sådan som de flesta af hans samtida. Han egde alla de fel som den tidens blinda underdånighet för furstemakten och afgudiska begrepp om hennes innehafvares privilgierade rättigheter i utöfningen af laster och brott al) Forts. fr. n:o 12,