Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1868, sida 4

uppfinningsförmågan har åter upptäckt ett hemlighetsfullt kärleksspråk, som har fördelen att låta andra förstå allt, utan att behöfra uttrycka något. Detta ahy språk kallas näsdukstelegrafi och står för ögonblicket i mycken gunst hos den amerikanska ,,flixtation. Att föra näsduken till läpparne, tillkännagifver, att man vill göra bekantskap; till ögonen, att man har ledsamt; att utbreda den på handen, att man kan våga allt; att hålla den färdig att falla, att man sympatiserar; att veckla den omkring handen tillkännagifver likgiltighet; att draga den öfver hakan vill säga: jag älskar dig; att fasthålla den med begge händerna: jag hatar er; att stödja den mot högra kinden: ett formligt nej; att sammanrulla den kring handlofven: jag älskar en annan; kring den venstra: lemna mig i fred; att vika den: jag önskar tala med er; att röra den öfver axeln, liksom för att jaga bort flugorna säger tydligt: följ mig; att hålla den i begge hörnen: vänta mig; att lägga den såsom en bindel öfver pannan innebär en varning att man är observerad; öfver högra örat: ni är obeständig; öfver det venstra: jag har ett budskap för er; öfver ett öga: ni är grym; att rulla den kring pekfingret: jag är förlofvad; kring ringfingret: jag är gift. — Bladet påstår att, sedan detta telegrafsystem blifvit infördt, konversationer och hviskningar till någon del försvunnit ur salongerna. Man arbetar, man talar ej mer.