Aa m( PMM PI1IYLA LAH, NUMER 8—11—H4 folkets opinion, stark uton öfvermod och passionerad förlöpning, som är stvrkans motsats. Men finnes ej denna anda hos 1olkes och kan den ej framkahlas, är folket omyndigt, då skall repressentationen deraf trestas att usurpera makten och mena sig vara folket i stället för dess ombud, och riksdagarnes beslut kunna blifva beroende af en tillfällig partigruppering inom representationen, efter personliga hugskott måhända. Frihet. fortfor hr O., med trygghet, med andlig och materiel utveckling — är folkets behof och rättmätiga fordran. Men för att kunna öfvervaka denna fordran måste folket sjelft vara med i diskussionen, med genom pressen och mundtligt samspråk, med genom studier och lefvande utbyte af tankar och erfarenheter. Af pressen fordrar man att den skall vara folkets språkrör, men huru skall detta vara möjligt, om folket sjelft tiger, så att den ej får veta folkets mening? Vi se, fortfor hr O., huru i andra länder med demokratisk författning folket, i större och mindre kretsar, ofta komma till samspråk i dagens vigtiga frågor, emedan det icke vill på ombudet kasta ifrån sig all omsorg, emedan det ännu mindre vill på ombudet kasta ifrån sig all makt, som det sjelft behåller och lojalt utöfvar vid de allmänna valen, då det väljer icke den, som endast rider för eget rusthåll, utan den, om hvilken det vet, att han är innehafvare af dess egen upplysta opinion. Vi se, huru representationens styrka der ligger just i det nära och lefvande sambandet mellan valmännen och ombudet, hvaraf följer att denna kan tala icke i sitt eget namn utan i allas deras, som stå bakom honom. Se här hufvudmotivet för mina inbjudningar. Jag har, så slutade hr O., icke väntat att få se mer än en ringa början, ty jag är gammal och på retour, men andre må blott fortsätta dessa inbjudningar och jag hoppas då, att man 50 år härelter skall för dessa samspråk såsom mötesplats behöfva sjelfve ,,Boulognerskogen). När man hörde denna hr O:s inledning, kunde man ej undgå att göra den reflexion, att här är något som fattas i våri folklif, att folket verkligen behöfver väckas till deltagande i de allmänna angelägenheterna så att man icke allttör likgiltigt kastar ifrån sig allt på ombud, embetsmän och auktoriteter, såsom före detta skett. Vid det samspråk, som härefter uppstod, förekommo åtskilliga frågor. På af hr Ö. framställd fråga: om med beredande af all möjlig besparing för fyllandet af orndvikliga statsbehof ökad beskattning ej kan undvikas, hvad är af två onda ting att föredrasa, direkt eller indirekt beskattning? talade de fleste för den direkta beskattningen, och på frågan: om för jernvägsbyggnadernas fortsättning ytterligare lån måste upptagas, hvad är att föredraga, inhemskt eller utländskt lån? talades för det förra. I törsvarsfrågan uttrycktes den önskan, att med antagande af allmän vidsträcktare värnepligt väsendtlig lindring måtte beredas i rustningsoch roteringstungan, om möjligt med jordegarens befriande från allt om ofrihet vittnande beroende af knekten? och särskildt, att frågan om vestgötarnes ,,uppsittning icke må afgöras utan i förening med frågan om hela försvarsverkets reorganisation. I frågan om rösträtten i kommunalstämma uttalades behofvet af någon jemkning, så att icke penningen får inkräkta all makt inom kommunerne. Åtskilligt annat omspråkades, såsom behofvet af onödiga och öfverflödiga tjensters afskaffande m. m., som kan medföra minskade statsutgifter. Samspråket upplöstes kl. 3 e. m. — Falköping. Om ett möte, som riksdagsmannen i 2:dra kammaren, rektor Nilsson, hållit i Falköping, berättar stadens Onsdags-tidning: Vår riksdagsman i andra kammaren, den vi ha gemensamt med städerna Lidköping och Hjo, besökte i Måndags Falköping i och för ett. mspråk med sina härvarande komittenter, hvars önskningar i såväl allmännare som lokala angelägenheter han ville inhemta. Sammanträde uisattes till kl balf 6 e. m. å rådhussalen och ett ganska betydligt antal af stadens röstberättigade innevånare infunno sig. Att det härvid först blef fråga om de lokala angelägenheterna torde vara temligen tydligt. En sådan af största vigt för samhället, nemligen om det trängande behofvet af härvärande enklassiga pedagogies uppflyttande till 2-klassig, bragtes också genast under diskussion. Efter af riksdagsombudet, hr rektor Nilsson, framställd begäran, att några för honom, såsom ebekant med samhällets angelägenheter, nödiga upplysningar i denna fråga måtte meddelas, begärde läraren vid pedagogien br N. J. Lönnerblad ordet och lemnade några upplysningar om Falköpings pedagogi, i hvilka omnämndes stadens försök under flera riksdagar att få pedagogien upphöjd till 2-klassig, hvarvid dock erkändes att det trängande behofvet at förökade lärarekrafter till en del blifvit atnjelpt, i det K. M:t beviljat anslag åt en extra lärare. Efter inhemtandet af dessa upplysningar förklarade sig hr Nilsson vilja med all kraft söka verka för uppfyllandet af samhällets önskningar i detta afseende, churu det under för handen varande brydsamma finansiella förhållanden var föga sannolikt att riksdagen skulle lemna bifall till motionen. Emellertid ansåg man att frågan borde hållas vid lif. Härefter framhölls önskvärdheten för staden att erhålla en anhaltsstation vid den tält förbi staden löpande södra banan, hvarigenom de dryga utgifter för varutransporten emellan staden och den ailögse liggande stationen, oräkneliga andra olägenheter att förtiga, som nu drabba platsens affärsmän, kunde undvikas. Under diskussionen härom upplystes, att staden för en 5 å 6 år sedan ingått till jernvägsstyrelsen med begäran om erhållande af en dylik station, till hvilken begäran styrelsen emellertid förklarade sig icke kunna för tillfållet lemna bifall. Sedermera hade ingenting åtgjorts i saken. Stationsinspektoren vid härvarande jernvägsstation, hr kapten Lindhe, ansåg att kommunen, sedan några nödvändiga uppgifter öfver transportkostnader blifvit af affärsmännen på platsea lemnade, borde först vända sig till jernvägsstyrelsen, om hvars bifall han trodde att kommunen numera kunde vara temligen säker, alldenstund den nuvarande jernvägsstyrelsen visat sig synnerligen tillmötesgående emot kommunerna i dylika fall; så mycket mindre borde man befara ett afslag från jernvägsstyrelsens sida, som den år efter år betydligt ökade varutrafiken tydligen visade billigheten i kommunens begäran; sedan kunde man, ifall så behöfdes, låta frågan komma under riksdagens pröfning. Härmed afslöts diskussionen öfver denna fråga. Till en af hr kapten Lindh väckt fråga om behofvet af en särskild folkskola för Ranten, kvnde icke lemnas något afseende, enär det tillhör kommunen ensam att härom draga försorg. Härefter redosjorde hr Nilsson i korthet för sina äsigter i dagens brännande frågor, såsom kommunal-rösträtten, armå-organisations-förslaget m. fl., och med hvilka man har allt skäl att vara belåten. — Helsingborg. Om postbefordringen emellan Sverge och Danmark läses i Öresunds-Posten för i Tisdags: Sundet är fyldt af drifis och kommunikationen oafbruten, ehuru den besörjes ganska iha. Oaktadt Helsingörsbolaget har flera egna ängbåtar samt associerat sig med ångaren Helsingborg, var ställningen t. ex. i Lördags sådan, att ingen af dessa ångbåtar besörjde förbindelsen häremellan och Danmark. Hamlet och Horatio lågo nemligen infrusna i Köpenhamn, Ofelia, utan ångpanna, var i Helsingör, ång. Helsingborg undergick reparation, och den lilla Laörtes var för svag för att kunna trotsa isen, liksom den ej heller är synnerligt proper för passagerare. Emellertid försvkte cirka 30 st. passagerare med mycken bagage och last att kl. 10 Lördagsförmiddagen praktisera sig öfe.22 sd H—;3 — — AH— AR — —— . ——o——— — AOA-WLOA-OAI2MAR Mm FR I bk TN DA kel. kent LT tg DJ — —— rt et -— — UA ZD-— FA ——