Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. Etter hennes bortgång satt hon länge liksom förstenad. Öfvermåttet af de begge ytterligheterna: smärta och glädje, verka till en början bedöfvande och lägga somssen isbeklädnad öfver våra känslor, hvilken dock snart brister och lemnar oss obevärade mot deras påträngande öfvermakt. Då detta ögon blick inträdde, spratt prinsessan upp, lade handen på sitt hjerta och sade: — Hvilken strid att kämpa! En trolös make, och en oskyldig anklagad, ja, oskyldig, ty till sådant brott hade aldrig en Königsmark kunnat göra sig skyldig! Eger jag ett val? Nej! Och dock måste han räddas. Ö, himmel, var honom blid! — Och hon tog sitt skriftyg, satte sig ned och skref: En neslig anklagelse väntar er. Endast i flykten finner ni räddning. Skynda, hvarje minut är dyrbar. Följe er lyckan! Hon stirrade på hvad hon skrifvit och frågade sig ängsligt hur hon skulle ge det vingar för att bringa det till den olycklige, hvars öde deraf berodde? Till hvem skulle hon förtro sig inom ett hof, der lättsinnet och trolösheten tycktes vara de herrskande makterna och dygd och redlighet aktas föga? Hon måste välja eller ge Königsmark förlorad. Nöden, faran, m. e. o. den ytterliga nödvändigheten väcker stundom en beslutsamhet hos menniskan, som dittills varit henne obekant och kommer henne att handla såsom efter en gifven föreskrift; detta erfor hon i denna kamp af tvekan, och liksom sattad af en ingifvelse satte hon sig ånyo till sitt skrifbord och tecknade med snabb hand följande: ,Högälskelige, käre broder! Lemna detta inneslutna bref till grefve Königsmark och gör hvad ni förmår för att hjelpa honom undkomma. Jag ) Forts. fr. n:o 11.